Fru talman! Vi behandlar här ett betänkande med yrkanden om olika sjöfartsfrågor från allmänna motionstiden. Yrkandena handlar om en rad olika frågor, alltifrån utveckling av sjöfarten till säkerhets- och miljörelaterade frågor men också en del motionsyrkanden om fritidsbåtsverksamheten. I betänkandet finns sex reservationer. Jag kan konstatera att trots att samtliga motionsyrkanden avstyrks förutsätts syftet med flera av yrkandena, dock inte alla, i huvudsak bli tillgodosett.
Innan jag fortsätter vill jag, fru talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Sverige är ett sjöfartsberoende land, och sjöfarten ingår som en viktig del i vårt transportsystem tillsammans med övriga trafikslag. Vi har en av de längsta kuststräckorna inom EU, och vi är ett av EU:s mest sjöfartsberoende länder, där ca 90 procent av utrikeshandeln går sjövägen. När man hör de här siffrorna skulle man kunna tro att Sverige är en ö.
Sjöfarten är ingen isolerad verksamhet inom vårt lands gränser, utan sjöfarten verkar i hög grad på en global marknad där vi måste se till att stärka förutsättningarna för den svenska sjöfarten och stoppa den negativa trenden med utflaggning av svenska fartyg som vi finner mycket oroande. Vår svenska sjöfartsnäring står för kvalitetssjöfart med högt säkerhets- och miljötänk, och detta är viktigt att värna.
Den som på allvar vill stärka den svenska sjöfartsnäringen inser att det behövs ett brett angreppssätt och långsiktiga politiska beslut. De förändringar som vi gör måste vara utformade så att vi får de effekter som vi eftersträvar, det vill säga bättre konkurrensförutsättningar för svensk sjöfartsnäring och ökad inflaggning.
Vi måste vända på alla stenar och ha en bred ansats. Vi har den utredning av Jonas Bjelfvenstam om att stärka den svenska sjöfartens konkurrensförutsättningar som har presenterats. Det har varit en remissrunda kring utredningens förslag som nu är avslutad, och det pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet.
Förra mandatperioden handlade det väldigt mycket om att hantera den finanskris som skakade hela världen. Hade inte vi i Sverige gått igenom den krisen på det sätt som vi hade gjort hade sjöfartens förutsättningar varit betydligt sämre än vad de är i dag.
Trots finanskrisen påbörjade Alliansen under den förra mandatperioden arbetet med olika sjöfartsfrågor. Det handlade om allt från regelförenkling och beslut om skattelättnader för landansluten el till fartyg till ökade forskningsanslag till miljö och i de delarna sjöfarten. Andra viktiga saker är att Sjöfartsverket har haft i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram för bättre förutsättningar för rekrytering, och Transportstyrelsen har haft i uppdrag att effektivisera besiktningen av fartyg.
Vi har också utredningen om hur vi ska kunna införa EU:s regelverk om inre vattenvägar. Den utredningen är nu ute på en remissrunda. Att vi utvecklar och tar vara på den potential som de inre vattenvägarna har och ser på möjligheterna att införliva de inre vattenvägarna i TEN-T-systemet är viktigt.
Till detta har vi också allt arbete som sjöfartsbranschen själv gör, som är viktiga inspel och underlag i det beredningsarbete som pågår, till exempel det förslag till maritim strategi som Sjöfartsforum har tagit fram. Men jag vill också betona sjöfartsbranschens olika parter måste jobba och ta sitt ansvar för att tillsammans finna lösningar som de kan enas kring.
I betänkandet finns det två reservationer om just utvecklingen av sjöfarten. Som jag har redogjort för pågår redan ett aktivt arbete kring detta. Det är viktigt att arbetet sker grundligt och brett men samtidigt skyndsamt. Regeringen har aviserat att man ska återkomma under 2012 när det gäller sjöfarten och förslag på åtgärder.
Än en gång har vi haft en sträng vinter. Mycket fokus har med all rätt legat på järnvägen och de problem som finns där. Men en hård och sträng vinter påverkar också sjöfarten. Företagen uppe i de norra delarna av vårt land är medvetna om att det kan bli kallt på vintern och att det kan bli isbildning. De är oftast förberedda på att det kan påverka deras sjötransporter.
En väl fungerande isbrytning är av största vikt. Vi kan konstatera att vi under den senaste vintern har haft en isutbredning som har varit den största sedan mitten av 1980-talet. Det finns en reservation från Socialdemokraterna med krav på samarbete med Finland kring isbrytning och att teckna ett avtal med dem. Men samarbetet med Finland pågår redan och är väl utvecklat, och ett avtal är på gång inom kort. Det finns även samarbete med andra länder inom Baltic Icebreaking Management.
Miljö- och säkerhetsfrågorna är väldigt viktiga. Vår svenska sjöfart kännetecknas av bra miljö- och säkerhetstänk, som jag redan har sagt. Jämfört med andra transportslag är sjöfarten mer energieffektiv och klimat- och miljövänligare, samtidigt som det finns en potential för och ett behov av att minska sjöfartens utsläpp till luften.
Inom det här området finns det också två reservationer. Jag kan konstatera att det som efterfrågas i reservationerna även här är sådant som redan pågår på olika sätt.
Hösten 2010 lade regeringen skrivelsen
Åtgärder för levande hav
, där man betonade vikten av fortsatt åtgärdsarbete för att förbättra, bevara och skydda havsmiljön i Östersjön. Vi har också de åtaganden som finns inom Helcoms aktionsplan för Östersjön. Lika viktigt är att arbeta med åtgärder för ökad säkerhet till sjöss och att minska olyckorna.
Det pågår en massa olika arbete på både nationell och internationell nivå. Sverige är med och driver aktivt på i en rad olika frågor, särskilt på den internationella arenan.
Jag tänkte faktiskt ägna en liten stund åt att rabbla upp något av det som pågår både nationellt och internationellt, men det är ingen komplett lista.
EU har aviserat åtgärder för att inkludera utsläpp från sjötransporter i EU:s åtagande om att minska utsläpp av växthusgaser, om det inte sker något på internationell nivå i närtid.
Kommissionen har sagt att man avser att presentera en så kallad blåbok om den maritima politiken inklusive sjöövervakningen.
Förordningen om sjösäkerhetsbyrån Emsa är under revidering.
EU:s sjösäkerhetspaket har vi behandlat en gång i trafikutskottet och i riksdagen, och ett andra paket är nu på väg.
Kommissionen överväger att ta fram en strategisk plan för transportteknik och utveckling.
Internationellt pågår ett löpande arbete med att minska utsläppen från sjöfarten. Inom Helcom pågår diskussioner om reducerade utsläpp av kväveoxider. Inom IMO förs diskussioner om olika ekonomiska styrmedel.
På den internationella arenan är Sverige med som en aktiv part som trycker på i de viktiga miljö- och säkerhetsfrågorna.
I Sverige bedrivs det mycket utvecklingsarbete, till exempel kring alternativa bränslen. Lighthouse i Göteborg är ett maritimt kompetenscentrum. Där pågår det en rad olika forskningsprojekt för att utveckla sjöfarten utifrån ett miljötänk.
Vi bedriver ett aktivt med anledning av barlastkonventionen. I väntan på att tillräckligt antal länder ska ansluta sig, så att konventionen kan träda i kraft, är vi med i det arbete som pågår om en rad frivilliga åtgärder.
Som jag sade fattade vi under förra mandatperioden beslut om skattelättnader för den el som förbrukas av fartyg som ligger i hamn.
Det är självklart viktigt att jobba med utsläpp av olja och förorenat vatten. Även om man har kommit ganska långt med skärpta lagkrav och ökad flygövervakning finns det en del att göra.
Vi ska inte glömma den utveckling som sker av nya tekniska system, för det kommer att påverka både miljöarbetet och säkerhetstänket inom sjöfarten.
Frågan om svavel och beslutet inom IMO om en sänkning av gränsvärdet till 0,1 procent år 2015 för SECA-området, togs upp i ett tidigare anförande.
Jag vill säga att svavel är en viktig fråga. Sjöfarten står för en mycket stor andel av de svavelutsläpp som sker. Jag hörde någon siffra om att det handlar om att 27 000 människor i Europa skulle dö årligen på grund av svavelutsläpp. Alla de personerna går väl inte att hänföra till sjöfarten. Men det visar på vikten av att man arbetar just med utsläppen av svavel.
Samtidigt måste vi betänka att det finns risker med det beslut som IMO har tagit och som kommer att påverka sjöfartens konkurrensvillkor negativt också i Sverige, med risk för kostnadsökningar för både sjöfart och industri. Det finns en del utredningar, och det pågår utredningar kring konsekvenserna.
Regeringen har i en skrivelse till EU-kommissionen hösten 2009 betonat att det inte bör finnas någon skillnad mellan de krav som ställs i norra Europa och de krav som ställs i övriga Europa.
Gunilla Carlsson framförde krav på att vår infrastrukturminister skulle arbeta aktivt med detta. Ja, det är precis det hon gör. Hon arbetar aktivt med frågan på en rad olika sätt. Man jobbar på olika ställen. Två av de förslag som diskuteras är ett senarelagt ikraftträdande och införande av SECA i hela Europa.
Fru talman! När det gäller reservationen om obligatoriskt register för fritidsbåtar har jag ett kort, enkelt svar: Det är inte aktuellt med ett statligt, obligatoriskt fritidsbåtsregister.
Jag tänkte också nämna något om tonnageskatten, eftersom den har tagits upp av flera i tidigare anföranden. Gunilla Carlsson tog upp tonnageskatten och sade, som jag uppfattade det, att det bara är att direkt införa den skatten. Då skulle jag vilja ställa en fråga: Vad ska vi göra med den latenta skatteskulden? För några år sedan hörde jag att siffran var uppe någonstans kring 10-11 miljarder. Från moderat sida är vi inte beredda att efterskänka de pengarna till branschen. Och hur påverkas sjöfartsstödet vid ett införande av tonnageskatt?
Detta visar att frågan om tonnageskatt inte är så enkel som den ser ut. Samtidigt vill jag säga att samtliga partier under förra mandatperioden stod bakom det tillkännagivande som skatteutskottet gjorde angående tonnageskatten. Men det finns en rad frågeställningar som måste lösas. I utredningen kring tonnageskatten gjorde man inga utredningar kring den latenta skatteskulden.
När det gäller beredningen av tonnageskattefrågan förstår jag att det finns en iver och att det finns ett önskemål om en mer skyndsam hantering. Det har jag full förståelse för. Det finns nog många som står bakom det. Men vi kan också konstatera att det här är en komplicerad fråga. Och under den förra mandatperioden har vi också haft att hantera en av de största finanskriser som världen någonsin har skådat.
Att hantera finanskrisen och få ut fler människor i arbete har varit den primära uppgiften. Hade vi inte gjort det hade tonnageskatten inte hjälpt sjöfarten särskilt mycket. Att hantera den här finanskrisen har varit den viktigaste frågan. Den svenska sjöfarten har därför bättre förutsättningar i dag än vad man skulle ha haft om vi inte hade vidtagit de åtgärder som vi vidtog under finanskrisen.