Fru talman! I dag har det varit en av de första riktiga vårdagarna, och vi kan ana att sommaren snart är här. Med sommaren följer bad och båtturer, och vi har en enorm förmån att få ha så mycket vatten omkring oss i vårt land, vatten som i generationer använts för rekreation men som framför allt används som farleder för handel och för att upptäcka nya delar av vår värld.
Vikingarna på sin tid sökte sig österut, till Turkiet och längre österut, genom att färdas på vattenvägar som går genom länderna. Våra förfäder anses vara de första vitryssarna genom att de stannade där på sin färd genom de olika östliga vattenvägarna.
I dagens Sverige har vi en stor vattenled som förbinder väst- med östsidan av landet, och det är Göta älv, Vänern, Göta kanal genom Vättern. Göta kanal är Baltzar von Platens mästerverk och började byggas 1810 och blev helt klart först 1832. År 2000 valdes Göta kanal till årtusendets svenska byggnadsverk av tidningen Byggindustrin. De som röstade var det svenska folket.
Den första delen av denna vattenled är Göta älv och är en inre vattenväg. I veckan var det ett frukostseminarium i riksdagen med Sjöfartsforum om inre vattenvägar. Där fick vi reda på att Trollhätteslussen utnyttjas bara till 15 procent i dag och att på Göta älv går det sju åtta båtar per dygn. Förhoppningen inför framtiden är det ska gå minst 25 båtar per dygn.
Alla vi här i riksdagen vill förflytta mer av godset från lastbilar till järnväg och om det går från järnväg till sjöväg. Vet man om att det går 130 lastbilar på
ett
fartyg som går i Göta älv förstår man vinsten av att det går fler godsbåtar på våra inre vattenvägar.
Fru talman! Under den förra mandatperioden presenterade alliansregeringen ett sjupunktsprogram för att stärka den svenska sjöfarten. Dessa punkter är sju, men jag läser inte upp dem nu.
Det har faktiskt gjorts en hel del på alla punkterna, och låt mig nämna något.
Vi har tagit initiativ till utredningar som berör de sju punkterna: en analys av det svenska maritima klustret, sjöfartens konkurrensförutsättningar, effektivisering och större flexibilitet för besiktningar av fartyg med svensk flagg, analys och genomförande av EU:s regelverk om inre vattenvägar, Transportforskningsutredningen, Lotsutredningen med mera. Det här har vi på gång, och det håller på att remissbehandlas. Allt detta fanns i det första sjupunktsprogrammet som vi beslutade om för några år sedan.
Vi har redan tagit initiativ till skattelättnader för landansluten el, som någon har nämnt här. Vi har också gett ett uppdrag till Sjöfartsverket att ta fram en handlingsplan för att rekrytera kompetent personal till sjöfartssektorn. I denna handlingsplan, som presenterades för ungefär ett år sedan, redovisar man just hur man ska komma till rätta med detta.
Fru talman! Det betänkande som vi i dag debatterar är ett motionsbetänkande om sjöfart, och mina allianskolleger har redan berört många viktiga saker. Som sista talare i detta viktiga ärende vill jag bara understryka vikten av att Sverige ska ha en fungerande och växande handelsflotta. Det finns en del kvar att göra om detta ska ske, och vi kristdemokrater hade gärna önskat att detta kunde ske snabbare för att få utflaggade fartyg att återvända till Sverige och nya att flagga in. Det är inte okej att 80 fartyg flaggades ut under 2009 och 2010 och att 9 fartyg redan i år har lämnat den svenska flaggan.
Vi kristdemokrater kommer att fortsätta vara drivande i dessa frågor genom motioner, genom artiklar och på andra sätt. Vår handelsflotta ska vi värna om, och vi vill se till att den växer och blir stor och starkt.
Vi kristdemokrater är glada över att vår infrastrukturminister tagit tag i frågan om svavelhalten i maritimt bränsle och att hon via EU försöker mildra effekterna av IMO:s beslut om 0,1 viktprocent 2015. De två förslag som diskuteras är ett senarelagt ikraftträdande eller införande av samma svavelhalt i hela EU.
Jag snabbar på lite, för jag anar att jag kommer att få några frågor, och vill till slut yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.