Fru talman! För att hejda klimatförändringarna behöver utsläppen av växthusgaser minskas radikalt. För att lyckas med detta krävs åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn. Ur energisynpunkt är bästa sättet att transportera stora mängder gods på vatten, därnäst kommer järnvägen och sedan lastbilstrafiken. Sämst och dyrast är flyget. Så mycket godstrafik som möjligt bör alltså föras över från lastbil till tåg och båt. Detta stämmer väl överens med dagens arbetssätt med en förutsättningslös transportövergripande analys för att finna det effektivaste transportslaget.
Det finns stora möjligheter att bättre utnyttja Sveriges vattenvägar och drygt 50 hamnar för att avlasta vägnätet. Det är möjligt att relativt snabbt utveckla och öka sjöfarten både inom Sverige och i vårt närområde. Mycket av infrastrukturen finns redan, och underhållskostnaderna är närmast försumbara jämfört med landtransporter på väg och järnväg. En effektiv övergång från sjöfart till landtransport förutsätter att infrastrukturen för väg och järnväg kopplas till hamnarna.
Nu står inlandsjötransporterna för mindre än 10 procent av godshanteringen i de svenska hamnarna, och det är lite med tanke på att vi har lång kust och möjlighet till inlandsjöfart via Vänern och Mälaren. Ett vanligt Vänerfartyg motsvarar hela 100 långtradare eller 75 järnvägsvagnar. Det finns alltså all anledning att satsa på att öka inlandsjötransporterna. Det finns redan i dag företagsekonomiska förutsättningar för en containerälvpendel mellan Göteborg, Vänersborg och Kristinehamn enligt en studie som har gjorts på uppdrag av Västra Götaland och Vänerregionens Näringslivsråd. En förutsättning är att slussystemen underhålls och utvecklas vid behov.
Vi vill att EU tillåter Sverige att köra godstrafik på våra inre vattenvägar på samma villkor som i Tyskland och i Holland. Det vore synd om regeringen låter detta dra ut på tiden när alla partier i Västra Götaland är överens.
Fru talman! Jag vill passa på att säga några ord om bekvämlighetsflagg. Det innebär att fartyg för en annan flagga än det land där det verkligen ägandet finns. Dessa flaggstater har ingen eller liten kontroll över sina fartyg utan är mest intresserade av att inkassera registeravgifter. Ofta är de bekvämlighetsflaggade fartygen i mycket dåligt skick, vilket har lett till miljökatastrofer och förlisningar. Besättningarna har som regel undermåliga anställningsvillkor.
I motion 2010/11:MJ446 som handlar om fiske ges ett exempel på skadliga konsekvenser av utflaggning. Fiskare som vill komma undan EU:s regler fuskar genom att flagga ut fartyg till bekvämlighetsflaggstater, de så kallade rovfiskeparadisen. Exempelvis har SVT:s
Uppdrag granskning
avslöjat hur en fiskare från västkusten har flaggat sin båt på Cooköarna för att på så sätt undgå det regelverk som gäller båtar flaggade i Sverige och i EU. Detta gör att fiskaren slipper riskera straff för tjuvfiske.
Att flagga ut sitt fartyg är lätt. Om man går in på www.flagsofconvenience.com får man hjälp med detta. Därför är det synd att det förslag vi gröna lade fram inte blir verklighet, nämligen att ta initiativ till att EU-kommissionen och medlemsstaterna ska utveckla en handlingsplan för att inom FN och andra internationella forum göra det möjligt att vidta åtgärder gentemot flaggstater som säljer bekvämlighetsflaggor.
Jag vill också i detta sammanhang passa på att framhålla vikten av att, precis som utskottet föreslår, avslå förslaget från Lars Gustafsson, KD, att införa ett svenskt internationellt fartygsregister. Sveriges Redareförenings önskemål att införa ett sådant register, ett bekvämlighetsregister, skulle nämligen innebära att fartyg kan registreras under svensk flagg utan att behöva följa svenska regler om anställningsskydd och medbestämmande. Svenska rederier skulle få konkurrera med sämre arbetsvillkor, genom att minska bemanningskostnaderna, för att öka lönsamheten. I klartext dumpa löner och arbetsvillkor. Detta skulle, som Gunilla Carlsson var inne på, kräva ändringar i arbetsrätten som strider mot internationella konventioner som Sverige har ratificerat. Detta konstateras alltså i den statliga offentliga utredningen
Svensk sjöfarts konkurrensförutsättningar
.
Enligt facket, Seko som organiserar sjömän, skulle ett svenskt bekvämlighetsregister i praktiken innebära ett förbud mot kollektivavtal och diskriminerande villkor för utländska besättningar. Det här är fullständigt oacceptabelt. Mänskliga rättigheter är okränkbara - de får aldrig säljas ut.
Visst är det viktigt att stoppa utflaggning och rädda svensk sjöfart, men priset kan inte och får inte vara mänskliga rättigheter och tilltagande laglöshet till sjöss. Svenska staten kan fortsätta att stödja svensk sjöfart på andra sätt, bland annat genom att den slipper betala arbetsgivaravgifter.
Att gå med på redarnas krav skulle dessutom öppna dammluckorna för fler branscher att kräva liknande regelförändringar. Vilka företag vill inte maximera vinst?
Danmark har ett internationellt skeppsregister och har gång på gång kritiserats för att det bryter mot ett antal av ILO:s konventioner om arbetsrätt. Det är väldigt viktigt att Sverige inte går samma väg utan tar sitt ansvar och värnar arbetsförhållanden, säkerhet och miljö till sjöss likaväl som på land i stället för att ge sig in i en kapplöpning - eller kappsegling kanske - mot botten.
Jag vill avsluta med att säga att jag självklart står bakom våra båda reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2.
(Applåder)