Fru talman! Det här året då vi samarbetar med
Folkhälsoinstitutet har som syfte att ligga till grund
för det vi ska jobba vidare med. Mycket handlar om
vad som sker på de timmar som finns i skolan.
De projekt som nu är på gång är oerhört viktiga.
Tittar vi totalt på resultaten, på vilka ämnen eleverna
är godkända i, är det inte så att idrottsämnet generellt
sett är ett oerhört populärt ämne för alla elever. Sta-
tistiken visar att det är många elever som inte når
betyget Godkänd i ämnet idrott och hälsa. Då måste
man fråga sig varför.
Därför är det projekt som bl.a. handlar om id-
rottsledares och skolpersonalens uppgift, att titta på
idrottslärarens perspektiv i dennes framtida yrkesroll,
mycket viktigt. Hur ska man kunna stimulera elever-
na, hur ska man ge möjlighet och väcka intresse hos
alla elever att verkligen engagera sig på de här tim-
marna?
Jag tycker att detta är något man ska stödja. Man
ska stödja kompetensutveckling av den här yrkes-
gruppen så att de får en möjlighet. Man ska också
titta på vad man kan ha för kurser utomhus, utomhus-
pedagogik. Det gäller all personal.
Jag kan se en tendens att debatten i dag är fokuse-
rad på själva ämnet idrott och hälsa, i stället för att
detta ska genomsyra alla ämnen. Så var det inte tidi-
gare. Då kunde man vara ute betydligt mycket mer
med sina barn. De uppföljningar och utvärderingar av
friluftsdagar som vi har gjort visar på en positiv del i
det här. På många håll är det inte bara ett ansvar för
idrottslärarna att arrangera och ordna de dagarna. Vi
kan se att det också går över övriga ämnen.
Det är detta utvecklingen måste gå mot. Vi måste
titta på barnens hela skoldag. Vi måste titta på när
barnen gör avbrott, när barnen ges möjlighet att röra
på sig. Hur utformar man de timmar man har i en
idrottshall? Hur kan man även ha timmar som ligger
utanför idrottshallen?
Det finns positiva exempel, som vi följer upp. Vi
tittar på skolor som har lyckats för att se vad de har
gjort inom de möjligheter som finns i dag. Jag kan
t.ex. ta Johannes Hedbergsskolan i Helsingborg. Där
har man sagt att skolan i verksamheten aktivt ska
arbeta för att skapa förutsättningar för att eleverna ska
kunna må och fungera så bra som möjligt i hela sin
skolsituation. Utöver ämnet idrott och hälsa får alla
elever möjlighet att delta i aktiviteter två gånger i
veckan under alla tre årskurserna på gymnasiet. I
hälsobanken kombineras ett brett utbud av rörelser
med möjlighet att varva ned och få kunskaper om hur
man mår bra. Man arbetar med street dance, mental
träning, pausmassage, kost, osv. Eleverna är med och
påverkar innehållet och kommer med förslag och
idéer om hur skolan ska kunna nå förutsättningarna.
Det här tycker jag är ett mycket positivt exempel
på hur vi kommer vidare och får med alla. Möjlighe-
terna finns ju i dag att använda de timmar skolan har
till sitt förfogande och att utöka timantalet om man
vill göra det. Men det viktiga är att det är helhetssy-
nen som måste förändras. Detta är inte bara ett ansvar
för de lärare som i dag arbetar med ämnet idrott och
hälsa. Även den lärare som i dag har ansvar för läs-
inlärning eller svenskundervisning måste också lära
sig och få kunskap om hur viktig motoriken är. Detta
måste vara en del t.ex. när man möter barn i yngre
åldrar och håller på med det här.