Fru talman! Maria Larsson har frågat mig vad jag
avser vidta för åtgärder för att öka den fysiska akti-
viteten bland eleverna i grundskolan och gymnasie-
skolan. Hon har även frågat vad jag tänker göra för
att stärka idrottsämnets ställning samt för att lyfta
fram dessa frågor i lärarutbildning och lärarfortbild-
ning.
Jag instämmer i att den ökande andelen övervikti-
ga individer i samhället är ett problem för folkhälsan.
Detta måste diskuteras och uppmärksammas av hela
samhället och är inte ett problem som kan lösas en-
dast i och av skolan.
Därför har Folkhälsoinstitutet fått regeringens
uppdrag att leda och tillsammans med andra myndig-
heter och organisationer genomföra ett fysiskt aktivi-
tetsår, som har fått namnet Sätt Sverige i rörelse
2001. Inom ramen för denna satsning förbereds bl.a.
kunskapsstöd för personal och övriga beslutsfattare
inom skolan i form av en särskild idéskrift och en
serie seminarier och konferenser. Ett nationellt un-
derlag för högskolekurser i utomhuspedagogik som
vänder sig till lärarutbildningar, olika fortbildnings-
modeller och pedagogiska program är också under
utarbetande.
I skolan arbetas det med dessa frågor utifrån ett
brett perspektiv där eleverna skaffar sig kunskaper
om goda levnadsvanor, främst inom ämnena idrott
och hälsa och hem- och konsumentkunskap. Idrott
och hälsa är utifrån olika aspekter, främst ur folkhäl-
sosynpunkt, ett viktigt ämne.
När det gäller tiden för ämnet idrott och hälsa så
är det beträffande grundskolan bara svenska och
matematik som har mer tid till sitt förfogande än
ämnet idrott och hälsa. Grundskolans timplan garan-
terar den minimitid som eleverna ska få i ett visst
ämne eller vissa ämnesgrupper, och denna tid kan
mycket väl utökas genom lokala beslut.
På gymnasieskolan är det av kärnämnena bara
svenska och svenska som andra språk som har en
större omfattning än idrott och hälsa. Den kurs, idrott
och hälsa B, som tidigare ingick som karaktärsäm-
neskurs på vissa studieinriktningar erbjuds nu alla
elever inom ramen för det individuella valet. Det
innebär att B-kursen nu finns tillgänglig för en större
del av eleverna i gymnasieskolan.
I propositionen 1998/99:107 En idrottspolitik för
2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning
förde regeringen fram sin syn på hur viktigt samar-
betet mellan skolan och de lokala idrottsföreningarna
är och att detta samarbete bör utvecklas.
På många håll i landet förekommer det projekt
med stöd ur Allmänna arvsfonden. Ett utmärkt exem-
pel på detta är Bunkefloprojektet. Det är ett häl-
soprojekt gemensamt för idrottsrörelsen och skolan.
Idén är att påverka barns och ungdomars livsstil och
studera den effekt en sådan påverkan har på socialt
beteende, attityd till missbruk, studieresultat etc. Jag
ser mycket positivt på det som sker i Bunkeflo, där
eleverna får möjlighet att ha rörelse på schemat varje
dag.
Idrott och hälsa är således ett prioriterat ämne i
såväl grund- som gymnasieskolan, och regeringen har
markerat vikten av ämnet bl.a. genom att anslå medel
från Allmänna arvsfonden till lokala utvecklingspro-
jekt. Jag anser det viktigt att fortsätta stimulera till
lokal utveckling genom att poängtera den stora bety-
delsen av fysisk aktivitet i skolan, även utanför ramen
för ämnet idrott och hälsa.
Jag vill också peka på de breda möjligheter som i
dag finns inom ämnets ramar. Debatten om fysisk
aktivitet har hittills varit starkt fokuserad på frågan
om det behövs fler särskilda idrottstimmar eller inte.
Det är dags att överge den diskussionen nu. Målet
måste i stället vara att integrera fysisk aktivitet som
en mer vanlig, naturlig och oundviklig del i hela skol-
arbetet för alla elever. Skolan bör även arbeta aktivt
för att nå de elever som väljer att skolka från idrotts-
undervisningen, och det bör inte ges möjlighet att
välja bort fysisk aktivitet på grund av ointresse. I den
pågående försöksverksamheten med utbildning utan
timplan i grundskolan arbetar nu omkring 20 % av
landets grundskolor bl.a. med modeller för en sådan
ämnesintegrering.
Sammanfattningsvis anser jag det mycket angelä-
get att elevers fysiska aktivitet prioriteras och upp-
muntras, både inom ramen för ämnet idrott och hälsa
och i andra ämnen. Detta kan och bör emellertid gö-
ras med utnyttjande av de möjligheter som nuvarande
regelverk ger.