Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, som jag
i vissa delar har lite svårt att förstå.
Folkomröstningsinstitutet är en stor demokratisk,
principiell och konstitutionell fråga. Min interpella-
tion berör bara en liten del av hela folkomröstningsin-
stitutets stora och kanske svårgenomträngliga,
komplexa struktur. Det svar jag har fått visar också på
frågans komplexitet.
Fru talman! Jag förstår t.ex. inte vad statsrådet
menar med att "det är svårt att se hur man ska utfor-
ma regler som begränsar giltigheten av något som är
ett råd och inte ett beslut. Om utfallet av en rådgivan-
de folkomröstning bara skulle gälla under två man-
datperioder kan det lätt förstärka uppfattningen att en
rådgivande omröstning i själva verket är beslutande."
Jag tycker att de formuleringar som statsrådet an-
vänder i sitt svar är mycket kryptiska. Jag förstår dem
inte. Jag förstår inte hur något som är rådgivande kan
uppfattas som beslutande. Är det ett råd, så är det ett
råd och ingenting annat. Antingen tar man det till sig,
eller också förkastar man det. Antingen beslutar riks-
dagen i enlighet med det råd som resultatet av folk-
omröstningen visar, eller också gör riksdagen det
inte. Det innebär att jag anser att två mandatperioder
måste räcka till för ett ställningstagande av riksdagen
i den aktuella fråga som folkomröstningen gäller.
Tider förändras, och dras ett råd alltför långt ut i
tiden utan att det leder till ett ställningstagande i den
ena eller den andra riktningen, kan det uppfattas som
något beslutande eller vilande till dess att nya gene-
rationer har vuxit till sig som inte vet vad folkom-
röstningen egentligen gällde. Giltighetstiden för en
folkomröstning ska vara något positivt för demokra-
tin. Men alltför lång tid för en rådgivande folkom-
röstnings giltighet kan innebära handlingsförlamning
och uppskjutande av ett viktigt beslut.
Det andra som jag inte riktigt förstår är hur mitt
förslag skulle innebära att "varje enskild folkomröst-
ning kom att tillmätas mindre betydelse, detta dels på
grund av tidsbegränsningen i sig, dels därför att det
öppnar för återkommande folkomröstningar i en och
samma fråga."
Men är det inte så att en rådgivande folkomröst-
ning innebär att den ska vara ett råd till de folkvalda
parlamentarikerna i speciellt svåra ställningstaganden
och vid sådana ställningstaganden då riksdagen
egentligen är för liten? Man vill ha hela folkets syn på
den svåra frågan för att fatta ett så bra beslut som
möjligt. Om det inte är så, är folkomröstningen inte
rådgivande utan i stället beslutande. Vid en rådgivan-
de folkomröstning är det ändå riksdagen som fattar
det avgörande beslutet. Eller hur?
Fru talman! Regeringen tillsatte en enmansutred-
ning för ett par år sedan för att se över folkomröst-
ningsinstitutet. Utredningen fick namnet 1996 års
folkomröstningsutredning. Den slutförde sitt uppdrag
i mars 1997. Utredningens uppgift var bl.a. att sam-
manställa och utvärdera erfarenheter av folkomröst-
ningar i Sverige och i andra länder. Med utvärdering-
en som grund fanns i direktiven att regeringen skulle
överväga behovet av författningsändringar.
Nu har det gått några år sedan utredningen lades
fram, och då undrar jag varför det inte har kommit till
stånd en uppföljande parlamentarisk utredning efter
denna s.k. Ruins expertutredning trots att detta har
diskuterats i samband med direktiven till utredningen.