Fru talman! Jag börjar med det som rör själva frå-
gan. Jag väntar med Ruins utredning.
Jag ska försöka förklara mitt svar.
En rådgivande folkomröstning är rådgivande. Det
är självfallet upp till denna riksdag att besluta hur
man vill förfara i ett visst ärende oavsett vad den
rådgivande folkomröstningen har kommit fram till.
Det kan man göra dagen efter folkomröstningen om
man skulle tycka att det var ett lämpligt sätt att förfa-
ra på, vilket man naturligtvis inte gör.
Det är ett rådgivande institut, och riksdagen, vårt
folkvalda organ, har fullständig beslutsrätt och kan
handskas med frågor hur man vill. Jag vet inte hur jag
ska förklara det här.
När Margareta Viklund säger att nuvarande för-
hållanden skulle kunna leda till en handlingsförlam-
ning, så har jag svårt att förstå det.
Om riksdagen anser att nya fakta har kommit på
bordet eller om majoriteten i riksdagen inte instäm-
mer i det utfall som en tidigare folkomröstning har
givit, har riksdagsledamöterna både möjligheten och
ansvaret att öppet redogöra för detta. De kan här i
kammaren och på andra sätt visa hur landet ligger,
vilka fakta, överväganden och händelser som har
gjort att det som tidigare var föremål för en folkom-
röstning inte längre är aktuellt.
Det är upp till detta folkvalda organ att hela tiden
ompröva och ta nya fakta som underlag för sina be-
slut och ställningstaganden. Jag har svårt att se hur
nuvarande förhållanden skulle kunna leda till hand-
lingsförlamning. Jag menar att det är upp till riksda-
gen om de gör det eller inte.
Jag har också svårt att förstå hur en tidsbegräns-
ning av ett råd dels skulle kunna förekomma över
huvud taget, dels skulle kunna öka respekten för
folkomröstningsinstitutet på något sätt.
Precis som jag har försökt beskriva här, om än
alldeles för kortfattat, ser jag det tvärtom. Om vi
skulle ha en tidsbegränsning för rådgivande folkom-
röstningar, ser jag en uppenbar risk för att vi skulle
kunna återkomma till folkomröstning i en och samma
fråga med skiftande majoriteter under olika mandat-
perioder.
Vi måste skilja på vad som är rådgivande och vad
som är beslutande. Förslaget här tänjer på gränserna.
Det ger vår diskussion tydligt uttryck för. Riksdagen
äger rätten att besluta och har därmed också ansvaret.
Vi har folkomröstningar som är rådgivande, och jag
förstår inte hur de skulle kunna leda till handlings-
förlamning. Det är riksdagsledamöterna själva som
äger den frågan. Jag återkommer till Ruins utredning
senare.