Fru talman! I måndags träffade jag en grupp på 25-30 personer. Vi pratade om livet och politiken och sådant där. När jag skulle gå sade jag: Nu åker jag upp till Stockholm, och denna vecka ska vi debattera alkoholskatter. Det sade jag så där i förbifarten. Då hörde man: Ja, ja, det är bara att sänka dem. Det är klart att vi ska ha billig sprit och så vidare.
Om man vill vara populist och bli lite populär när det gäller det här med alkoholskatter ska man kanske prata så. Men jag tror att vi som politiker och riksdagsledamöter som har ett allmänt stort samhällsansvar ibland måste tänka stora tankar och tänka att det kanske handlar om allvarligare ting. Här handlar det kanske helt enkelt om folkhälsan.
Ett viktigt instrument som vi har till vårt förfogande för att hålla ned konsumtionen av alkohol är priset, och vi kan reglera priset genom att använda punktskatterna.
Punktskatterna är ingen ny företeelse i Sverige. Punktskatterna har varit med länge.
Första gången som punktskatten på alkohol användes i Sverige var faktiskt 1638. Det är ganska längesedan. Då införde man beskattning på brännvinet.
Det finns ett stort och tydligt samband mellan priset och konsumtionen. Vi måste alltså med hjälp av punktskatterna få ned och begränsa alkoholkonsumtionen.
En ökning av alkoholkonsumtionen får helt andra konsekvenser än en konsumtionsökning av vilken annan vara som helst. Med en ökad alkoholkonsumtion kommer fler människor att bli misshandlade. Fler män - det är tyvärr mitt eget kön - kommer att slå sina fruar och sina sambor. Det är bara så. Fler barn kommer att fara illa. Fler ungdomar kommer att vakna upp i en fyllecell.
Och flera kommer kanske på väg till skolan eller hem från fotbollsmatchen att bli ihjälkörda av ett rattfyllo. Det är konsekvenserna av en ökad alkoholkonsumtion. Det ligger i våra händer att efter bästa förmåga göra vad vi kan för att dämpa det. Vi har redskapen i våra händer.
Fru talman! Jag är inte bara riksdagsledamot. Jag är pappa också. Jag har säkert delat oron med er när ens barn är på väg in i tonåren. Man vet vilka faror som lurar. Man har ju själv varit där, fast det är några år sedan. Man vet att det är mycket som ska testas under de åren. Det är svårt, men jag tror att det är viktigt att man känner den oron så att man som förälder gör vad man kan för att förhindra inträdet till alkoholkonsumtionen.
Som förälder kan jag känna en viss ledsnad över det här betänkandet, att det ska vara så svårt att hitta någon lösning för regeringen att höja priset på alkoläsk som egentligen finns där för att locka och förenkla inträdet för ungdomar. Alkoläsken är, som det känns, gjord för att förenkla för ungdomar att komma in i konsumtionen. Jag kan bli lite ledsen över att det ska vara så väldigt svårt att hitta den lösningen.
Ett stort problem är också införselreglerna, den mängd alkohol som jag legalt får ta in som jag kan köpa i ett annat EU-land. Reglerna är satta så att det i princip ska motsvara två års privat konsumtion. När det gäller tobaksinförseln är det satt så att den mängd tobak jag får ta in motsvarar ett par månaders konsumtion bara. Det är egentligen ganska märkligt.
Jag tror nog att vi är ganska överens här om att ett av de stora problemen är införseln. Jag tycker faktiskt att det är dags nu för regeringen att sätta ned klacken och kräva en prövning av införselreglerna med utgångspunkt i folkhälsoskäl med syfte att drastiskt minska införseln av alkohol.
Jag ska ta ett litet varv om tullen också. Vi har ju under några månader tjatat, bråkat, stönat och krävt utskottsinitiativ för att det ska bli mer resurser till tullen så att de ska kunna uppfylla de krav och förväntningar som vi ställer på dem. Jag har många gånger sagt till mina nära och kära att det inte ska löna sig att tjata och bråka. Det blir ingenting ändå. Men till min glädje tror jag att i det här fallet har det lönat sig att tjata, gnata och bråka.
För döm om min förvåning! Det är inte så ofta man på morgonen vaknar och hör en positiv nyhet nu för tiden. Men faktiskt kunde jag med glädje konstatera - om jag nu hörde rätt - att tullen kommer att få 50 miljoner kronor extra i vårbudgeten. Det tycker jag är fantastiskt bra och roligt, och jag kan konstatera att tjat och gnat från socialdemokratin lönar sig.
Självklart, fru talman, står jag bakom våra båda reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.