Herr talman! Jag vill börja med att för Kristdemokraternas räkning yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och därmed avslag på de liggande reservationerna.
Först, och det är kanske inte heller någon överraskning, vill jag rikta ett tack i denna kammare till en icke närvarande före detta ledamot som förvisso invaldes i förra valet - det är finansmarknadsminister Mats Odell - för den väl genomförda försäljningen av aktiebolaget Vin & Sprit.
Staten och den gemensamma sektorn ska satsa pengar på rätt områden. Dit hör sjukvård, äldreomsorg, skola, infrastruktur, försvar med mera. Men staten och den gemensamma sektorn ska inte driva sprit- och alkoholfabriker. Det är inte statens kärnverksamhet. Skattebetalarnas pengar ska användas till rätt saker.
De pengar som varit låsta i alkohol- och spritfabriker gör nu större nytta när de kan användas till att minska statsskulden med 55 000 miljoner kronor. Därmed skapas utrymme för framtida investeringar i välfärd och infrastruktur. Med denna stora försäljning minskar statens ränteutgifter årligen i nuvarande läge med ca 2 400 miljoner kronor, medan staten samtidigt förlorar och går miste om en aktieutdelning för Vin & Sprit på i dag i storleksordningen 800 miljoner kronor. Det blir ett netto för staten på 1 600 miljoner kronor per år.
Ägandet av Vin & Sprit har under åren varit en dålig affär för svenska staten också ur trovärdighetssynpunkt. Att samtidigt som Sverige kraftfullt ska stå upp i internationella sammanhang, och inte minst inom Europeiska unionen, för en restriktiv och folkhälsobaserad alkoholpolitik - vi kan använda pengar till något bättre än att människor går ned sig i alkoholens träsk - har samma svenska stat varit ägare till ett av världens största spritföretag. Har detta varit rätt? Har detta varit rimligt? Svaret på den frågan är nej.
Herr talman! Sverige är mitt uppe i den största alkoholpolitiska förändringen sedan mitten av 1950-talet då motboken avskaffades. Under de senaste tio åren har en mer alkoholpositiv och alkoholliberal hållning växt fram i vårt land. Införselkvoterna från andra EU-länder har via EU:s krav på den svenska alkoholpolitiken, och också på grund av en svensk eftergivenhet måste tilläggas, ökat. Samtidigt har priset på alkohol sjunkit. Antalet restauranger med serveringstillstånd har växt markant samtidigt som informationen till skolungdomar inte haft samma uthållighet och samma kontinuitet i våra skolor och hem.
Herr talman! Svenskarnas alkoholkonsumtion har ökat kraftigt och motsvarar i dag den konsumtion som vi hade för över ett sekel sedan. Vi får gå tillbaka till 1800-talet. När man sätter samman det med att ungefär 80 procent av alla våldsbrott - och de är inte idylliska - som begås i vårt land är alkoholrelaterade är konsumtionsökningen skrämmande.
I dag ligger en person med alkoholskador i var femte svensk sjuksäng. Mellan 5 000 och 7 000 personer dör årligen av alkoholrelaterade sjukdomar och skador. Alkoholskadorna kostar samhället oerhört mycket, såväl i mänskligt lidande som i ekonomiska resurser. De totala kostnaderna beräknas uppgå till 160 miljarder kronor årligen. Jag vet förvisso att det finns andra beräkningar som är lägre, men det handlar om enorma tal. Detta skulle i så fall vara mer än statens sammanlagda utgifter för rättsväsendet, försvaret och utbildningen.
Samtidigt vill jag säga att jag inte tror att jag är ensam i denna kammare om att vilja uttala den djupa kritik man kan känna mot att Europeiska unionen på ett så påtagligt negativt sätt har påverkat Sveriges rätt och frihet att föra en egen demokratiskt beslutad alkohol- och folkhälsopolitik. Detta vill jag ha sagt.
Herr talman! En stor del av slagsmålen sker på krogen eller på gatan utanför. Men mycket våld äger också rum i skymundan i våra hem när hemmen inte är så ombonade och så idylliska som vi vill att de ska vara.
En grupp som drabbas extra hårt av alkoholens baksida är de ca 250 000 barn, en kvarts miljon barn, som växer upp med alkoholiserade föräldrar. Det här är barn, vår framtid, som ständigt blir svikna och som ständigt känner skuld för sina föräldrars beteende.
Vi kristdemokrater vill därför värna om en kraftfull alkoholpolitik byggd på solidaritet och omtanke om folkhälsan. Utgångspunkten är att det stora flertal som kan hantera alkoholen måste finna sig i vissa restriktioner för att hålla tillbaka alkoholskadorna. Den uppoffringen tål vi, och den kan vi kosta på oss. Den svenska folkhälsan måste sättas före franska bönders intresse av att sälja vin till våra ungdomar. Hur vackra vingårdarna än är i Alsace i Strasbourgs närhet - jag har besökt dessa trakter - måste ändå rätt sak prioriteras.
En av de främsta anledningarna till att alkoholskatterna har pressats nedåt i våra grannländer är de orimliga regler för införsel av alkohol som gäller inom EU. Det är beklagansvärt att EU:s medlemsländer inte har enats om att höja minimiskattenivåerna, men vi har inte lyckats med detta.
Herr talman! I grund och botten anser vi kristdemokrater att Sverige ensidigt borde införa egna regler för införsel av alkohol. En rimlig nivå på införselkvoterna bör vara att återgå till de nivåer som avtalades i samband med medlemskapsförhandlingarna.
Det måste vara ett självklart mål för svensk EU-politik att ändra införselreglerna. Det är inte rimligt att tillåta kvantiteter för införsel motsvarande flera års förbrukning av alkohol för normalkonsumenten. Eftersom flera av de övriga EU-länderna också har problem med tilltagande alkoholskador, inte minst bland unga, är det inte uteslutet att det kan vara en framkomlig väg, men det tar tid, alltför lång tid.
Herr talman! Jag vill avsluta detta anförande på ett lite mer fritt sätt. Hans Olsson har talat på ett personligt sätt - vi uppskattar det, Hans, från alliansens och majoritetens sida - om att bli tonårspappa. Du sade att det var ett tag sedan du själv var tonåring, och i detta måste vi instämma.
Jag vill säga följande: När vi talar om alkoholen och när vi talar om ungdomar har vi alla ett oerhört ansvar, precis som sades här av Gunnar Andrén, för hur vi skämtar och pratar om alkoholen. Jag kan säkert uppfattas av många som en alltför dyster gök - ett vackert uttryck - i denna kammare, men det finns också en annan sida av detta, där tramset och ironin är alldeles för omfattande i Sverige för att man ska förstå att alkohol i grund och botten är någonting som legitimerar både det ena och det andra.
Jag vill också säga en sak till, lite personligt, till dig, Hans Olsson. Det har funnits inte bara gnatande och kanske tjuriga och obstinata socialdemokrater när det gäller tullfrågan. Den typen av människor, som är tjatiga, gnatiga, sura och efterhängsna, har funnits också på alliansens sida från Karlskrona upp till Dalarna och Mora och på andra håll i landet - även i byn By i Avesta. Vi har varit många som har tjatat, och vi är alla tacksamma för att det tillsätts 50 miljoner extra kronor till tullen. Om detta då är två och en halv gång mer än i Socialdemokraternas budgetförslag må vi alla vara glada, inte minst Socialdemokraterna.