Fru talman! Peter Pedersen sade så här: Vi vet inte vilka kravet att inrätta pumpar för förnybart bränsle ska ställas till, om det är bensinmacksägarna, som de tror, eller om det är branschen. Det ska regeringen utreda.
Men det hastar ju här. Det är väldigt bråttom. Folk måste redan nu fatta beslut, planera, handla upp och komma i gång. Jag trodde att propositionen innefattade - vilket jag är osäker på om det är rätt ord, för jag vill ju inte ha någon reglering alls - att det var mackägarna som hade ansvaret. Nu är det dock tydligen oklart vilka som har det. Vi tar alltså ett beslut här i dag där vi dels bestämmer att det är mackägarna, dels bestämmer att regeringen ska utreda vem det ska vara. Det är väl inget bra beslut. Vad gäller?
Sedan brukar ju inte Vänsterpartiet vara så blyga i sina målsättningar vad gäller rejäla, kraftiga, stora offentliga utgifter och hundratusentals nya statliga jobb. Ni är offensiva där. Ni brukar inte heller okritiskt acceptera alla mål som EU ställer upp. Men inte heller ni vågar alltså sätta upp målet för andelen förnybara bränslen till våra 8 %.
Min fråga är egentligen: Varför lägger ni er så platt i den här frågan för både regeringen och EU? Är det en oemotståndlig kombination, eller vad beror det på?
Peter Pedersen sade att något mer utöver 5,75 % kunde man möjligen gå med på. Vi vill ju ha en rejäl uppräkning till 8 % och verkligen våga ha ett mål som vi får kämpa för att nå. Då är min fråga: Borde ni inte kunna ansluta er till våra 8 % i stället för att fega ur med 5,75 %?