Herr talman! Vi bedriver ett storskaligt försök med planeten. Så beskriver professor Christian Azaar det faktum att vår generation kraftigt ökar koldioxidhalten i atmosfären.
Det finns ganska ont om bra planeter, och att vi bedriver ett storskaligt försök med den här planeten gör att i alla fall jag känner en klump av oro i magen. Vad blir konsekvenserna om temperaturen i medeltal stiger två grader, fyra grader, sex grader, tio grader? Vad händer med naturen? Och framför allt, vad händer med den mänskliga civilisationen om vi förlorar land till både öken och hav?
I vårt eget land är det i stor utsträckning trafiken som är problemet, inte för att den står för alla utsläpp utan för att det framför allt är där vi har en utsläppsökning. Därför kan jag ha viss förståelse för den politiker som vill peka med hela handen, göra ett snyggt hugg och få fram ett snabbt förslag som ska lösa åtminstone en liten del av problemet. En viss förståelse har jag för det.
Men jag har ingen som helst förståelse för den regering som lägger fram det här lagförslaget. För till skillnad från enskilda politiker har regeringen hela statsapparaten och hela utredningsväsendet i sin hand, och man kan kontrollera om de förslag man lägger fram är rimliga för att uppnå det mål man vill nå.
Regeringen har också gjort en utredning på det här området, som Krister Hammarbergh presenterade. Jag har nog aldrig läst en utredning över vilken biskop Brasks ande svävar tyngre: Härtill är jag nödd och tvungen.
Jag tänkte läsa en liten del av sammanfattningen av utredningen. Så här skriver utredaren: "Det presenterade lagförslaget är behäftat med en rad brister och nackdelar. Det allvarligaste är kanske att förslaget inte beaktar att en ökad användning av förnybara fordonsbränslen förutsätter en samverkan mellan flera olika faktorer såsom tillgång på bränsle och fordon, en uppbyggnad av drivmedelsdistributionen och ett konkurrenskraftigt pris på produkten. Förslaget riskerar således att medföra att ett stort distributionssystem byggs upp utan att det finns tillgång på bränsle eller fordon som använder förnybara fordonsbränslen."
Detta är en utredare som kritiserar sitt eget lagförslag. Har då utvecklingen det senaste året, sedan utredningen lades fram, på något sätt förändrats, så att det kunde finnas skäl att ompröva de slutledningar som utredaren har kommit fram till, nämligen att det gynnar etanol mer än biogas och att det egentligen är ett felaktigt lagförslag? Nej, det har den inte.
Snarare har det sista året visat på något väsentligt, nämligen att detta är ett lagförslag som försöker lösa ett problem som inte existerar. Det problem man försöker lösa är något man säger är ett moment 22: Det säljs inga miljöbilar, för det finns inga miljöbränslen. Sanningen är precis tvärtom! I september utgjordes 10 % av bilförsäljningen - inte bara nybilsförsäljningen - av miljöbilar. Vi har en kraftig marknadsdriven utbyggnad av alternativbränslestationer i det här landet.
Jag pratade med representanter för näringen. De tror att vi i slutet av det här året kommer att ha ungefär 400 nya stationer med etanol eller gas. Vi ser redan nu en mer än hundraprocentig ökning.
Det är faktiskt helt orimligt att lägga fram det här lagförslaget. Om man lägger fram ett lagförslag som ska fixa ett problem som inte existerar så måste man i alla fall se till att lagförslaget inte skapar nya problem. Det gör det här lagförslaget. Det innebär en låsning vid etanol. Det är ett problem.
Det ställer naturligtvis till stora problem för ett antal enskilda näringsidkare. Om man ska göra stora investeringar krävs det en planering för den som gör investeringarna. Det här kan naturligtvis innebära att ett antal bensinstationer helt enkelt går i konkurs. I värsta fall är det bensinstationer som finns i bygder där man redan har långt till närmaste mack. Där är bensinstationen inte bara ett ställe där man får bränsle - den är en del av den sociala infrastrukturen. Där finns ATG-ombud, post och en lokal närbutik. Lagförslaget kan faktiskt vara ett hot mot dessa bensinstationer - kanske inte i det stora hela, men det räcker att ett enda ställe läggs ned för att vi ska ha förstört eller försämrat livet för en del av våra medborgare. Det kan inte vara lagstiftarens roll. En lagstiftares roll kan inte vara att försämra villkoren för våra enskilda medborgare utan att det leder till någon vinst miljömässigt.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2. Naturligtvis står jag bakom Folkpartiets alla reservationer.