Fru talman! Först har vi mackägarna. Här står det i lagstiftningen att det är mackägarna som har ansvaret. Så är det. Sådan är lagstiftningen, och så kommer det att vara.
Vi har sagt att om det mot förmodan skulle vara stora problem när vi i slutet kommer till de små mackägarna, ska vi titta på detta i samband med kontrollstationerna. Det är inte orimligare än med vilken lagstiftning som helst. Stiftar vi lag här och upplever att den slår snett eller att det blir stora problem får vi sätta oss ned och titta på den igen. Det är vi som lagstiftare skyldiga att göra oavsett område. Det är ingen svaghet. Det är något som vi som lagstiftare ska fundera över.
Sedan var det frågan om förhandlingarna med branschen. Jag var inte med i förhandlingarna. Jag har bara andrahands- och trejehandsuppgifter om detta. Men rent principiellt hade det varit en fördel om man hade kommit överens med branschen. Lagstiftningen ska inte vara förstahandsalternativet. Det bästa hade varit om vi hade kommit överens med branschen.
Jag tror inte att problemet med etanol och biogas hade varit borta bara för att vi hade haft en överenskommelse med branschen. Kostnadsskillnaden mellan att etablera en etanolpump och en biogaspump kvarstår i vilket fall som helst oavsett om det är fråga om lagstiftning eller frivillig överenskommelse. Det problemet hade vi fått slåss med ändå.