Herr talman! Lars Ohly har frågat mig vad jag av-
ser att göra inom EU och FN, dels med anledning av
den mur som Israel håller på att bygga, dels för att
motarbeta Israels annektering av palestinsk mark,
samt vad jag tänker göra för att förhindra att palesti-
nier som hamnar på västra sidan av muren inte förvi-
sas till den resterande delen av Västbanken. Slutligen
har Lars Ohly frågat vad jag avser att göra för att EU
ska återkräva de pengar som utbetalats till Palestinska
myndigheten som kompensation för israeliska medel
som borde överföras till palestinierna men som aldrig
överförts till dem samt för att palestinsk egendom
som förstörts av israelisk militär ersätts av Israel.
Jag delar Lars Ohlys oro över den förvärrade kon-
flikten mellan israeler och palestinier. Återockupa-
tion, upprepade självmordsbombningar och utom-
rättsliga avrättningar har fångat parterna i en ond
cirkel. Den fortsatta bosättningspolitiken lägger yt-
terligare hinder i vägen för en tvåstatslösning grundad
på folkrätten, inklusive säkerhetsrådets resolutioner.
Muren kommer att göra livet svårare för dem som bor
i dess närhet.
Israel har inte formellt annekterat det palestinska
område som ligger mellan muren och gränsen till
Israel. Områdets folkrättsliga status har inte föränd-
rats. Men den konfiskering av mark som Israel gör för
att bygga muren strider mot den humanitära rättens
skydd för enskild och allmän egendom på ockuperat
område. Detta är inte acceptabelt.
Som Lars Ohly riktigt påpekar kommer muren att
påverka palestinier på båda sidor. Sverige och EU
kommer inom olika internationella fora att fortsätta
att kräva att Israel respekterar folkrätten, inte minst
förbudet mot annektering. Vi kommer att fortsätta att
kräva att Israel som ockupationsmakt agerar i enlig-
het med den humanitära rätten. Palestinierna väster
om muren måste givetvis tillåtas bo kvar. Det vore
helt oacceptabelt om palestinier förvisades från sina
hem eller vägrades tillträde till sin jordbruksmark.
Deras rörelsefrihet måste respekteras.
Sverige har inom EU verkat för att frågan om mu-
ren och dess konsekvenser uppmärksammas. I den
deklaration som Europeiska rådet antog i Köpenhamn
den 12-13 december 2002 krävde EU ett stopp för
ytterligare konfiskering av mark för byggandet av
muren. Sverige och EU kommer att fortsätta att föra
fram detta budskap till Israel.
EU ger ett regelbundet budgetstöd till den Pales-
tinska myndigheten. Detta stöd syftar till att myndig-
heten ska kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet
med skolor och hälsovård. Budgetstödet har varit
extra betydelsefullt när myndighetens egna resurser
sinat genom Israels vägran att överföra innehållna
skattemedel. Däremot är det inte så att budgetstödet
är en ersättning för dessa medel. Något krav på åter-
betalning är därför inte aktuellt. Jag vill för övrigt
nämna att Israel på senare tid gjort överföringar till
den palestinska myndigheten.
När det gäller den förstörda egendomen har EU
vid upprepade tillfällen tagit upp detta med israeliska
myndigheter. I januari 2002 framförde det spanska
ordförandeskapet i EU:s namn sin oro över förstörel-
sen av palestinsk infrastruktur och annan egendom i
brev till det israeliska utrikesministeriet. Till brevet
var fogad en lista över värdet av den förstörda egen-
domen. Denna lista uppdateras regelbundet. Frågan
har även tagits upp i andra sammanhang, till exempel
vid associeringsrådet mellan EU och Israel i oktober
2002. EU har i en demarsch protesterat mot förstörel-
sen av World Food Programmes lager i Gaza den 30
november 2002, som innehöll livsmedel som finansi-
erats av EU-kommissionen och Sverige.
Sverige har också bilateralt tagit upp förstörelsen
av både EU-finansierade och svenskfinansierade
biståndsprojekt med den israeliska ambassaden i
Stockholm. Varken Sverige eller EU har för avsikt att
låta denna fråga bero, även om Israel inte svarat på ett
tillfredsställande sätt på de framställningar som EU
har gjort. Vi kommer att fortsätta att kräva att händel-
serna utreds och att Israel ersätter den förstörda egen-
domen. EU å sin sida har förbehållit sig rätten att i
lämpliga fora kräva ersättning för förstörd egendom.