Herr talman! På vägen hit passerade jag på
Mynttorget en demonstration, uppenbarligen mot en
mur. Jag tänkte naturligtvis först av allt på Berlinmu-
ren, som ju är den vi har haft närmast till. Men när jag
förstod att det gällde ett stöd för Lars Ohlys interpel-
lation blev jag lite förbryllad. Jag trodde att Lars Ohly
som god kommunist var anhängare av Berlinmuren.
Så småningom förstod jag dock skillnaden. Berlinmu-
ren syftade ju till att stänga inne människor som ville
fly från kommunistiskt förtryck, medan Israels mur
syftar till att stänga ute terrorister som vill spränga
oskyldiga människor i luften. Det är naturligtvis en
viktig skillnad.
Lars Ohlys enda kommentar är att inga murar i
världen kan hindra dem som vill begå terrordåd i
Israel. Det är naturligtvis klara besked till de israelis-
ka medborgarna och väljarna. Beskedet är: Om ni,
som ni gjorde tidigare, väljer en regering som vill ha
fred och som erbjuder långtgående eftergifter ökar
terrordåden. Om ni bygger en mur för att stänga ute
terroristerna kommer terrordåden i varje fall inte att
minska. Tyvärr har de israeliska väljarna dragit slut-
satsen att alltför många har röstat på den hårda linjen.
När man lyssnar på den här debatten förbluffas
man av ensidigheten. Anklagelserna mot och kraven
på Israel radas upp, medan kritiken mot och kraven
på palestinierna lyser med sin frånvaro. En välvillig
tolkning är att Israel ju är en demokrati som vi kanske
kan påverka, medan vi inte har några motsvarande
förhoppningar när det gäller den palestinska stats-
bildningen.
Tyvärr har den här hållningen lett till att ytterlig-
hetsriktningarna på båda sidor har stärkts. Om Sveri-
ge ska lämna ett bidrag till freden duger det inte att
bara kritisera Israels regering. Det gäller även när det
finns skäl för sådan kritik och den mycket väl kan
framföras. Man måste också göra klart, inte bara i
någon bisats där man säger att terrorism är avskyvärd
men att man har förståelse för att palestinierna är
desperata, att den palestinska ledningen måste vara
beredd att sluta fred, att den måste vara beredd att stå
emot hoten från de extrema krafter som aldrig har
accepterat staten Israel. Gör man inte det utan ensi-
digt radar upp kritik mot Israel, ja, tyvärr försvagar
man då de krafter i Israel som vill ha fred samtidigt
som man stärker de krafter på den palestinska sidan
som inte vill ha fred.