Herr talman! En av de frågor Louise Malmström snuddar vid handlar om andra, äldre betygssystem kontra de nya. Det är självfallet så att man när man reviderar och förändrar också måste hitta bryggningsmöjligheter mellan de olika systemen. Där valde jag att ta upp frågan om den målrelaterade bokstavsskalan, som utfärdades från 1997 och framåt och som det nu har behövt göras korrigeringar kring.
Det jag tycker är viktigt är att ambitionen självfallet hela tiden är att hitta sätt att fånga upp. Det handlar nämligen om att möjliggöra för människor att få sin utbildning och se till att våra system fungerar som ett stöttande verktyg för detta med fokus på kunskaper och formell behörighet. Det jobbas intensivt med att hitta de olika systemen. Jag vill alltså bara vidimera att detta är en viktig fråga. Det handlar om att se över systemen så att vi når målet, men fokus är att ge människor möjlighet att utbilda sig och se till att vi också har ett betygssystem som stöttar och där kompetensen ligger i fokus.
Jag delar mycket av det Louise Malmström säger vad gäller engagemanget för utbildningen. På en punkt delar jag dock inte synsättet, och det gäller 25:4-regeln som jag också valde att ta upp i mitt anförande. Jag delar inte synsättet av det skälet att det inte gjorde det möjligt för de yngre att konkurrera på lika villkor. Hur är det möjligt att åldersregeln är viktigare än kompetensregeln? Jag har alltid tyckt att det har varit en konstig regel.
Mer av insatser för livslångt lärande och många vägar framåt är en viktig ambition, och jag hoppas att den är viktig för oss alla.