Fru talman! Jag har precis som Börje Vestlund följt Saab sedan den ekonomiska krisen hösten 2008, så man kan säga att vi har följt Saab gemensamt under drygt tre års tid.
Vi är alla bekymrade över situationen. Vi har väl alla känt hopp då och då om att det kommer en ny lösning som räddar situationen i Trollhättan. Dess värre kan vi i dag konstatera att så ser det inte ut så här långt, i alla fall.
När det gäller mitt anförande är det klart att jag förstår att Börje Vestlund blir upprörd över att jag recenserar hans anförande. Det kan ju hända att jag, som är van att sitta på den andra sidan podiet, är van att följa en klocka. Det kanske var därför jag gjorde på detta sätt; det kan finnas en sådan förklaring.
Jag avstod från att räkna upp alla olika delar och satsningar. Det är klart att jag skulle kunna ägna min tid åt att göra just detta, men jag hänvisade till Mats Odells anförande. Han redogjorde för detaljerna i betänkandet.
Man kan inte, precis som också Kent Persson konstaterade tidigare, isolerat prata bara om detta område eftersom det påverkas av så många andra delar, som utbildningspolitik, infrastruktur, energifrågor, exportfrämjande och alla möjliga olika delar.
Men det jag reagerade på i Börje Vestlunds anförande var när han sade att regeringen är idéfattig. Då hänvisade jag till budgetpropositionen i dess helhet, till tidigare budgetpropositioner och till en förenklad läsning genom att titta på en organisation som i allra högsta grad befinner sig i den verklighet som vi nu debatterar. Det var det jag gjorde för att förenkla för Börje Vestlund, om han nu inte hade sett alla effekter av regeringens politik.