Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet. Jag kommer att prata om innovationspolitiken - eller bristen på innovationspolitik - i mitt anförande.
Sveriges framtida välfärd är liksom sysselsättningen helt beroende av att industri- och tjänsteproduktionen hela tiden förnyas. Vi kan inte stillasittande vänta in marknadens lösningar, utan här krävs ett medvetet agerande från regeringens sida. Det gäller infrastruktursatsningar, utbildning och hårdare kontroll över den finansiella marknaden. Men det behövs också riskkapital som stöd, för att få till nya företag och ny sysselsättning i Sverige.
Vi kan inte ligga kvar i hängmattan och lapa sol och tro att stekta sparvar regnar från himlen. Den tiden är faktiskt förbi. Läget i dag är betydligt mycket allvarligare än vad man kanske tror när man tittar på den exportstatistik som presenteras.
För ett år sedan höll jag ett anförande i kammaren under den allmänpolitiska debatten om näringspolitiken. Jag kunde då konstatera att läget såg bra ut, att sysselsättningen ökade och att exporten gick väldigt bra. Men om man läste statistiken kunde man också se att det bakom hörnet redan det här året väntade en nedgång av exporten.
Vad är egentligen problemet i svensk industripolitik? Det man kan se, om man börjar studera det hela, är att produktiviteten i svensk industri har sjunkit de senaste tre åren. Att den ökade 2010 berodde på att det skedde från en oerhört låg nivå. Nu håller den på att sjunka igen. Vad beror det på? Det beror på att vi är väldigt beroende av basnäringen skog och mark samt lastbilar. De är lågproduktiva, framför allt när det gäller råvaruleverantörer.
Den andra delen som gör att vi är oerhört sårbara är att vi är ett litet land med stor export, där 50 procent av vår bnp är beroende av exporten. Tittar vi på vilka länder vi exporterar till ser vi att det till 70 procent är till Europa och 3 procent till Asien. Det är allvarligt ur det perspektivet att det är en enorm kris i Europa, där efterfrågan faller och där arbetslösheten ökar, vilket direkt får återverkningar på svensk industri och export.
Vi kan också se att världskartan håller på att ritas om, från de rika industriländerna till de nya länderna i Asien, BRIC-länderna, Brasilien, Indien, Kina. Men där finns vi inte. Vi har missat det. Vi har tappat exportandelar de senaste åren.
Under perioden 1993-2000 ökade industriexporten från Sverige. Från 2000 fram till i dag har den minskat konstant nästan samtliga år. Under fyra av de åren har vi haft en borgerlig regering.
Det beror på att vi har en regering som inte tar tag i de stora utmaningar som vi har. I stället för att satsa på innovationer och utveckling av företag har man satsat på hushållsnära tjänster. Mitt under brinnande kris, när Astra Zeneca varslade 900 forskare, orkade vi inte lyfta blicken och diskutera det som är den stora utmaningen. Vi diskuterade i stället hushållsnära tjänster.
Ytterst få noterade att det här var väldigt allvarligt. I dag kan vi se att Astra Zeneca ska göra sig av med 1 400 forskare. En del kommer att få jobb i Mölndal, en del förhoppningsvis i det nya kluster som växer upp i Lund. Men det är inte tack vare regeringens aktiva politik, utan det beror på att det har funnits lokala företrädare som har jobbat för att försöka samordna det hela.
Det finns mycket att fundera över när man läser regeringens proposition när det gäller näringspolitiken. Sverige är ett industriland, men vi har ingen industripolitik. Vi har inte haft det på många år.
När man säger att tjänstenäringen är det viktiga som växer här i Sverige ska man komma ihåg att industrin har outsourcat en stor del av sin verksamhet, som i dag finns i den statistikgrupp som kallas tjänsteföretag. Det andra är att en stor del av tjänstenäringen består av restauranger, frisörer och så vidare som är helt beroende av hur hushållens ekonomi växer. För hushållens ekonomi är det helt avgörande att vi har en industripolitik och en export som går bra.
Det behöver göras mycket i Sverige. Vi satsar mycket på forskning i Sverige, och det är bra. Men vi får ut väldigt lite av den forskningen. Vi ligger i topp när det gäller forskning. Men när det gäller att kommersialisera, att göra affärer av de idéer och innovationer som finns, ligger vi i botten i OECD-statistik. Vi ligger också i botten i OECD-statistiken när det gäller investeringar i Sverige, från 2006 fram till 2010. Det säger mycket om att vi inte har tagit tag i de utmaningar som vi behöver ta tag i.
När det gäller forskning är vi till 75 procent beroende av våra stora företag. En tredjedel av forskningen står Ericsson och Astra Zeneca för. Då kan vi förstå hur pass allvarlig den här situationen är, om vi inte förmår att göra någonting åt den.
Vänsterpartiets politik i den här frågan är egentligen att vi ska utgå från de stora samhällsutmaningar vi har, de globala utmaningarna, alltså klimat- och miljöfrågan, samt hälsan, som är kopplad till åldrande och ökad befolkning. Gör vi det är vi åtminstone inne på rätt spår.
Men i en innovationspolitik, som vi ser det från Vänsterpartiet, behövs det också aktiva statliga åtgärder. Vi föreslår ett forskningsavdrag, ett skatteincitament för forskning och utveckling för små och medelstora företag. Modeller finns att hämta från andra länder. Norge är ett av de länder där det här har visat sig framgångsrikt.
Vi föreslår att vi ska inrätta en riskkapitalfond för att helt enkelt hjälpa till att få statligt riskkapital där det i dag saknas. Det gäller alltså mellan det första skedet och det skede när företagen är mogna - för där finns det. Det är det som man kallar dödens dal. Där behövs det aktiva åtgärder, och vi föreslår en statlig riskkapitalfond.
Vi behöver också ha statliga medel för såddfinansiering, testbäddar och demonstrationsanläggningar där det finns möjlighet att under längre tid testa uthålligheten för nya innovationer som är på gång, som ännu inte är mogna.
Det är riskkapital, för vi vet inte om det här kommer att bära frukt och bli nya produkter eller tjänster. Där går inte det privata riskkapitalet in i dag - det är en för stor risk. Det finns på andra håll i stället, inom sjukvård och inom skola, där risken är minimal och där man är helt oberoende av konjunkturuppgångar. Det här finns ju hela tiden.
Det finns alltså en hel del för regeringen att göra.
Det finns en satsning som jag nu vill beröra. Det gäller lagen om offentlig upphandling. Den behöver ses över. Vi behöver också - och det vet jag att regeringen sitter och jobbar med - vässa den och skärpa till den. Det gäller det som man kallar innovativ upphandling. Upphandlingen innehåller då alltså en viss teknisk nivå med forskning och utbildning. Jag pratar inte om att man handlar upp redan befintlig teknisk kunskap, utan man går ett steg längre, som man har gjort i andra länder. Det finns exempel på det. Det skulle åtminstone vara ett steg i den riktningen, så att vi får någon form av innovativ politik här i Sverige.
Avslutningsvis, herr talman, kan jag inte låta bli att säga: I brist på politik hotar regeringen med att lagstifta - det gäller lagen om valfrihet - om inte kommunerna rättar in sig i leden och öppnar för konkurrens.
Det är väl som Torgny Lindgren så vackert har skrivit en gång i tiden i den vackra boken
Norrlands Akvavit
:
Det var en stor glädje att det fanns gamla och sjuka att vårda. Den dag ingen längre behövde vårdas var det slut med bygden. Ja, de sjuka och döende var en välsignelse. De utgjorde basen för näringslivet i trakten. Det var de enda som behövde föröka sig.