Fru talman! Jag kan börja med att instämma i vad
Bengt Silfverstrand och Margareta Sandgren har sagt.
Jag vill också säga att jag inte är motståndare till
friskolor. Jag ser dem som ett komplement till den
kommunala skolan. Men då handlar det om en
friskola som har en speciell pedagogik, och det ska
vara en lagom mängd så att det inte poppar upp hur
många som helst som utarmar den kommunala sko-
lan.
Jag är verkligen oroad för utvecklingen. Det går
alldeles för fort och det är alldeles för lätt att starta en
friskola. I dag kan praktiskt taget vem som helst starta
en friskola. Skolverket tillhandahåller ett åttasidigt
formulär som skolentreprenören ska fylla i. Antalet
ansökningar till Skolverket har ökat kraftigt och det
är, precis som skolministern säger, ytterst ovanligt att
kommunala politiker säger nej till ansökningar om att
starta en friskola. Det är förvånande i sig.
Sedan 1992 har antalet friskolor i Sverige ökat
från 97 till 434. I Stockholm finns det 24 kommunala
gymnasieskolor och 16 privata. Hos Skolverket ligger
19 ansökningar. Om samtliga beviljas har Stockholm
59 gymnasier nästa år. Förhållandet är likartat i hela
landet, där det för närvarande alltså finns 91 privata
ansökningar. I Stockholm finns det inte underlag för
59 gymnasieskolor. Resultatet blir att kommunala
skolor får stänga och att privata skolor får gå i kon-
kurs eller på annat sätt läggas ned.
Det har ju sagts många gånger i debatten att är det
så att en friskola inte sköter sig är det bara att dra in
tillståndet. Men vad händer då med eleverna? Vad
händer med elevernas utbildning om man bara stäng-
er en skola? Kommunerna är ytterst ansvariga för
eleverna. De måste alltid ha beredskap att ta emot de
här eleverna som av en eller annan orsak måste lämna
de friskolor som kanske stänger. De har inga förut-
sättningar att ha planering för det.
När den allmänna skolan tog form för snart 100 år
sedan skulle den slå broar mellan sociala klasser.
Man skulle alltså dra fördel av att också förmöget
folk blev intresserade av att höja nivån, kvaliteten,
eftersom också deras barn gick där. 1996 skriver
Skolverket att det finns tecken på att konkurrensen
för vissa skolor har inneburit en stimulans för skolut-
vecklingen. Det instämmer vi nog alla i. Men de
skriver också att det dessvärre finns tecken på motsat-
sen, dvs. att det har skapats ett skolklimat som kän-
netecknas av bitterhet, uppgivenhet och försämrade
ekonomiska villkor. Skolverket skriver vidare: Den
genomförda studien har tydliggjort tendenser till ökad
socioekonomisk segregation mellan skolor. Existe-
rande sociokulturella skillnader mellan olika områden
befästs.
Länge har det varit självklart att alla barn och
ungdomar går tillsammans i den närmaste skolan. Det
är inte självklart i dag. Alltfler friskolor startar. Vi
måste se hur detta påverkar på både kort och lång
sikt. Kan vi se en tendens, som jag tycker att vi kan,
att den kommunala skolan på många håll utarmas,
måste vi vidta åtgärder för att förhindra att flera års-
kullar elever får sin skolgång väsentligt försämrad på
grund av bristande ekonomiska resurser. Det kan man
inte ta lång tid på sig att utreda och komma med för-
slag om. Det måste ske väldigt snabbt. Annars drab-
bas många av det här.
I dag är friskolorna garanterade sina pengar precis
som Margareta Sandgren sade. Men det är inte den
kommunala skolan. Då har jag en fråga till ministern:
Finns det med i tilläggsdirektivet till utredningen att
man också ska titta på den här ojämlika fördelningen,
alltså att friskolorna garanteras pengar men inte de
lokala skolorna?
(forts. 8 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 14.57 på förlag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 15.00 då
utrikesminister Anna Lindh skulle lämna information
om aktuella EU-frågor.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.