Fru talman! Först vill jag instämma i allt det som
Bengt Silfverstrand har anfört från talarstolen. Jag
kommer att uppehålla mig vid frågan om regelverket
och de bidrag som framför allt ges till fristående
gymnasieskolor samt frågan om friskolor ska kunna
bedrivas utifrån affärsmässiga grunder med vinstin-
tresse.
Runtom i landet startar friskolor på löpande band,
skulle man kunna säga. Det gäller både fristående
grundskolor och gymnasieskolor. Planer finns på
ytterligare friskolor.
För lite sedan läste jag t.ex. i ett pressmeddelande
att Bures dotterföretag Vittra, som i dag driver tio
skolor, planerar att starta 3-4 skolor om året. Nystar-
tade Kunskapsskolan har planer på ett sextiotal
friskolor och på börsnotering.
I Malmö kommun ligger ansökningar om sex fri-
stående gymnasier. I Göteborg, som i dag har 31
friskolor på grundskolenivå och sju på gymnasienivå,
ligger ansökningar om att starta ytterligare 14 fristå-
ende gymnasieskolor. Det skulle, om ansökningarna
godkänns, innebära att det där skulle finnas 21 fristå-
ende gymnasieskolor mot kommunens 13. En fråga
man ställer sig inför det enorma intresse som nu finns
för att starta fristående skolor är, som statsrådet Inge-
gerd Wärnersson sagt i interpellationssvaret, om
drivkraften är ett starkt engagemang för en idé eller
om det är ett krasst ekonomiskt intresse.
I en rad kommuner är man nu allvarligt oroad
över utvecklingen eftersom de bidrag som kommunen
tvingas ge riskerar att urholka de kommunala skol-
budgeterna och man därför inte kan avsätta lika
mycket till de elever som blir kvar i den kommunala
skolan. Bidrag till gymnasieskolor baserar sig på ett
riksgenomsnitt av kostnaderna i landets gymnasie-
skolor. Det innebär i en del kommuner avsevärt större
anslag per elev än vad man kan anslå till eleverna i
den kommunala skolan.
Den här prislistan, lika för hela landet, som staten
har fastställt, har blivit riksnorm fast den inte var
tänkt som det från början. Den var tänkt som en sista
utväg om man mellan kommun och friskoleanordnare
inte kom överens. Om friskoleanordnaren inte vill
förhandla, och det vill han eller hon naturligtvis inte
om det kommunen bjuder ligger under riksnormen, då
är det detta som gäller.
Detta att friskolan nu får ett högre anslag per elev
innebär förmodligen att kvaliteten i friskolan kan
höjas i jämförelse med den kommunala skolan. Lägg
därtill olika slag av stöd och sponsring som friskolan
drar till sig. Den enda sponsring som den kommunala
skolan har kommer från skattebetalarna. De farhågor
som jag och många med mig har är att vi får en A-
skola och en B-skola. Målet om en likvärdig skola är
på väg att brytas sönder.
I den kommunala grund- och gymnasieskolan ska
kommunen ta emot alla barn och ungdomar. De kan
inte med hänvisning till något kapitel i skollagen säga
nej, och ska inte heller göra det, för att det medför
betydande organisatoriska eller ekonomiska svårig-
heter. Det kan däremot friskolan göra. Är det så att
man får sålla ut de elever man vill ha kan kostnaderna
hållas nere. Då kan verksamheten generera vinster
eller överskott - som man nu på sina håll vill placera
på börsen.
I den kommunala skolan fördelas anslagen i
många kommuner på så sätt att ett högre anslag kan
ges för elever med särskilda behov eller till områden
där insatserna i skolan behöver öka av olika skäl.
Skulle någon skola ha fått mer resurser än de behöver
kan skolstyrelsen besluta att fördela om kommande
år. Men har kommunen givit bidrag till en friskola
och bidraget är större än behovet kan inte kommunen
sänka bidraget och styra över resurserna till den
kommunala skolan, där de kan behövas bättre.
I några intervjuer har statsrådet Wärnersson utta-
lat sig emot att skolor bedrivs i bolagsform i syfte att
ge vinst åt ägarna. Men i interpellationssvaret redo-
görs för de tilläggsdirektiv som kommittén fått, att
man ska utreda eventuella följder av att privata intres-
sen styr etableringen av fristående skolor och om det
finns problem med huvudmän som driver fler skolor.
Om det arbete som nu bedrivs sägs vidare att om
detta arbete visar på behov av en genomgripande
översyn är statsrådet beredd att medverka till detta.
Jag undrar: Ska man tolka detta som att det kommit-
tén nu fått tilläggsdirektiv om inte är någon genom-
gripande översyn?