Fru talman! Åter står vi här i kammaren och ef-
terlyser en utvärdering av de regler som rör för-
myndarskap, gode män och förvaltare. Det har tidiga-
re klargjorts att i sak är vi överens över partigränser-
na. Att det finns fog att se över detta har framförts i
flera motioner. För mig tycks det snarare vara så att
det finns en skiljelinje mellan oss riksdagsledamöter
och regeringen.
Nu har nästan hela mandatperioden gått, och fort-
farande har ingen uppföljning gjorts av 1995 års för-
myndarskapsreform. Det enda vi hört är att regering-
en kommit på att en större utredning måste till. Under
de senaste åren har synpunkter framkommit till flera
av oss om att reglerna i dag är oklara framför allt när
det gäller gode män och förvaltarskap. Synpunkter
har också framförts på nuvarande bestämmelser som
inte medger att en god man får vetskap om vilken
diagnos huvudmannen har. Läkare som skriver ut
intyget avgör ensam om huvudmannen ska ges stöd
av en god man eller en förvaltare.
Det har påpekats för mig att detta försvårar arbetet
för gode män att bemöta huvudmannen på rätt sätt.
Många gånger får de gissa sig fram och pröva innan
de kommer underfund med huvudmannens sjuk-
domsbild. Borde inte gode män ges det förtroendet
och informeras om sjukdomsbilden? De kunde ju
omfattas av tystnadsplikt. Det skulle underlätta, och
det skulle vara av störst positiv betydelse för huvud-
mannen själv.
Det har också påpekats att neddragningar inom
vård och omsorg har medfört ett allt större ansvarsta-
gande för många gode män. Det utökade ansvaret
som ej ingår kan ibland vara svårt att frigöra sig från
när huvudmannen, t.ex. en psykiskt sjuk person,
dessutom saknar anhöriga och är helt utlämnad och
ensam. En engagerad god man ställer då upp och
hjälper till i besvärliga situationer, är en god med-
människa och tar frivilligt en del av det ansvar som
vård- och omsorgspersonal lastar över. Detta är
ohållbart i längden. Risken finns att färre åtar sig
godmanskap därför att ansvaret ökar medan den eko-
nomiska ersättningen fortfarande är mycket låg.
Dessutom vill jag också ta upp det som Marina
Pettersson nämnde angående utbildning. Jag har haft
kontakt med två gode män som har efterlyst utbild-
ning. Under alla år som de har varit gode män har de
aldrig erbjudits en utbildning. De är mycket förvåna-
de att ingen heller har brytt sig. Viljan finns från de
gode männens sida att höja kompetensen för det an-
svarstagande som man har i den här rollen. Jag finner
därför att utskottets krav verkligen är befogat. Nu är
det synnerligen angeläget att det sker en utvärdering.
Jag instämmer också i lagutskottets förslag.