Fru talman! De sju motionerna i betänkande LU7
handlar om förmyndare, gode män och förvaltare. De
har avstyrkts därför att utskottet förutsätter att rege-
ringen snarast initierar en tidigare aviserad utvärde-
ring, precis som föregående talare beskrev. Om detta
tycker jag inte, och jag kommer att utveckla det sena-
re i mitt anförande.
Gällande bestämmelser redovisas ju ofta i betän-
kanden och så har skett även i detta betänkande som
gäller vårdnad och förmyndarskap. Ett ämne som jag
har berört flera gånger i motioner och även denna
gång, i L237, handlar om vårdnaden om barn och ett
ansvar för barnets personliga förhållanden. Vård-
nadshavaren företräder också barnet i personliga
angelägenheter. Förmyndaren å sin sida ska förvalta
barnets tillgångar och företräda det i angelägenheter
som rör tillgångarna.
I föräldrabalken finns också bestämmelser för den
som behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta
sin egendom eller sörja för sin person. Denna para-
graf är ämnad för människor som inte själv kan göra
detta. Det står ingenting om ålder, och jag kan inte
utläsa att det inte gäller barn. Men med den juridiska
kunskap som finns till vår hjälp har jag förstått att så
är det.
Fru talman! Jag har respekt för gällande rätt. Det
är emellertid inte för att lära mig det som jag har
kommit hit. Jag ju här för att för att ändra lagen till
det bättre för dem som lagen gäller. Att stifta och
förändra lagar är i princip vår enda uppgift som riks-
dagsledamöter i den högsta beslutande församlingen i
landet.
Att det står så i lagen nu hindrar inte mig att för-
söka få en förändring - en förändring för alla barn
som inte har föräldrar som tar ansvar för deras per-
sonliga förhållanden och ser till att barnet får trygghet
och en god fostran. Dessa barn, som har föräldrar
som inte ens kan ta vara på sig själva, sviks av sam-
hället i dag. De ramlar mellan stolarna eller har all-
deles för många som är inne och försöker hjälpa till.
Barnen behöver en vuxen i sin närhet som ser och gör
det som föräldrarna inte orkar eller kan.
Barbro Hindberg har skrivit en bok - När omsor-
gen sviktar. Under rubriken Barn i fara har hon sagt:
Barn till psykiskt sjuka föräldrar löper en ökad risk
att bli utsatta för vanvård, försummelse och psykiska,
fysiska och sexuella övergrepp. Ett exempel på psy-
kisk sjukdom är en riskfaktor vid barnmisshandel och
mord på barn.
Min poäng är att barnen behöver en vuxen utöver
sina föräldrar till sin hjälp. Detta skulle kunna lösas
inom ramen för lagstiftningen om förmyndare och
god man, som jag har föreslagit i min motion. Men då
behövs en lagändring eller en ändring av tillämpning
av lagen. Jag hoppas att utredaren i det fall han läser
riksdagsdebatten kan få en god idé.
En av motionerna, L210, handlar om en praktisk
lösning med ändrad redovisningstid för förmyndare,
förvaltare och gode män som kan leda till att de in-
blandade får en lugnare tillvaro och en jämnare för-
delning av arbetet. För de gode männen kan det bety-
da mer tid för huvudmannen. För alla berörda kan det
betyda mer tid och därmed säkrare behandling.
Fru talman! Det mest frustrerande som jag har
upplevt som riksdagsledamot är att man begraver
frågor genom att hänvisa till att det pågår en utred-
ning, en utvärdering, en undersökning eller att det
kommer att påbörjas en utredning eller att regeringen
eventuellt, kanske, möjligen kommer att föranstalta
om en förändring i gällande lag.
Det måste finnas något annat sätt för landets hög-
sta beslutande organ att få ändringar i lagen till stånd.
Arbetet i riksdagen uppfattas kanske annars som
beslutsförlamat och verkningslöst av dem som vi är
satta att stödja och hjälpa, nämligen medborgarna.
Det vore mer renhårigt om majoriteten klart och tyd-
ligt kunde säga: Vi tycker inte som motionärerna.
Nu är det ju populärt med imperativ i debatten.
Tycker ni inte som vi, så säg det då! Tycker ni som
vi, så säg det då till regeringen så att de vet vad den
kommande propositionen ska innehålla! Det är ju i
denna kammare som vi bestämmer, eller hur?
Fru talman! Eftersom det inte finns något annat
förslag yrkar jag bifall till utskottets förslag att vänta
på en utredning.