Fru talman! De nuvarande reglerna beträffande
förmyndare, gode män och förvaltare är, som tidigare
nämnts, till viss del resultatet av en reform som ge-
nomfördes 1995. Under senare år har lagutskottet
behandlat motioner liknande dem som vi nu kan läsa
om i betänkandet LU7. Vid tidigare behandlingar har
motionerna avstyrkts med hänvisning till att de skulle
uppmärksammas inom ramen för arbetet i Justitiede-
partementet med uppföljning och utvärdering av 1995
års förmyndarskapsreform.
Vid lagutskottets behandling i år har det fram-
kommit att den utlovade utvärderingen inte har till-
satts och att det inte heller, som Marina Pettersson
mycket riktigt poängterade tidigare, finns några di-
rektiv till en sådan.
Utskottet har därför vid behandlingen med skärpa
pekat på att det är angeläget att regeringen snarast tar
initiativ till en utvärdering av reglerna om förmyndar-
skap m.m.
I betänkandet ges exempel på förändringar som
måste göras, och jag vill peka på ytterligare fall som
jag hoppas att regeringen ska ta till sig, fall som bor-
de uppmärksammas och som måste föranleda föränd-
ringar.
När en person är god man för en mindre bemedlad
person betalar kommunen arvodet. Den betalar också
sociala avgifter och drar skatt. Men om personen i
fråga har pengar, så att hon eller han själv kan betala
sin gode man, ska gode mannen anmäla till skatte-
myndigheten att den enskilde är arbetsgivare. Gode
mannen ska sedan betala ut arvode till sig själv, lägga
på arbetsgivaravgifter och betala skatt.
Att den enskilda personen, som kanske knappast
vet vad hon eller han heter, ska vara arbetsgivare är
helt absurt och oetiskt. Jag anser att kommunen, som
har alla rutiner klara, borde betala arvodet osv., precis
som för mindre bemedlade personer, och sedan
skicka en faktura som gode mannen ska betala för
den enskildes räkning.
Ett annat exempel såg jag i en tidning häromda-
gen under rubriken "Blev god man för elva personer
mot sin vilja". En god man avled, och plötsligt stod
två arvingar helt oförberedda och mot sin vilja som
gode män för elva för dem helt okända personer.
Först nu två år senare är de fria från uppdraget.
Att dödsboet ärver godmansskapet och är skyldigt
att kvarstå tills ny god man utses är det säkert inte
många som vet. Att plötsligt ställas inför uppgiften att
skaka fram god man är ofta problematiskt, men det
kan verkligen inte vara rimligt att godmansförord-
nandet går i arv.
Fru talman! Jag är emot att man med automatik
ärver titlar och uppdrag - bortsett från den kungliga
successionen. Den blivande kungen eller drottningen
har dock i motsats till den som ärver ett godman-
suppdrag möjlighet att avsäga sig sitt uppdrag omgå-
ende.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet.