Fru talman! Vi ska naturligtvis alltid utreda. Men
det är viktigt att riksdagen talar om vilken uppfattning
man har i de olika frågorna. Man skulle kunna skicka
med i ett tillkännagivande att det här tycker vi ska
ingå i den här utredningen. Jag tycker att man gör det
alldeles för sällan. Därför vet inte allmänheten vad
majoriteten vill i de här frågorna. Det kan ofta bli en
överraskning när utredningen väl kommer. Proposi-
tionen handlar kanske inte alls om det som vi trodde
att majoriteten hade synpunkter på.
Min idé om att man ska utse en god man till barn i
missbruksfamiljer och familjer där psykisk sjukdom
förekommer handlar om att barnen behöver en annan
vuxen som kan se till att saker och ting blir gjorda i
hemmet. I stället för att flytta barnen till en institution
eller liknande kan barnen fungera bra om det finns en
vuxen i närheten. Lotta på Bråkmakargatan kunde
t.ex. gå till tant Berg. Emil i Lönneberga hade Alfred
när mamma och pappa var stökiga på något sätt eller
inte gjorde saker som Emil tyckte var bra. Det är
människor och miljöer där det fungerar bra och där
man är lycklig och harmonisk, men man behöver
ändå en vuxen tillsammans med föräldrarna som man
kan prata med. Men jag menar att dessa barn inte har
någon sådan person. Därför har jag kommit med idén
att de ska få en god man som hjälp. Så var det tänkt.