Fru talman! Med anledning av lagutskottets be-
tänkande nr 7, som gäller förmyndare, gode män och
förvaltare, vill jag anföra följande.
Jag är ledamot av konstitutionsutskottet sedan
snart fyra år tillbaka, och jag har under denna man-
datperiod vid fyra tillfällen närvarit när justitieom-
budsmännen har överlämnat sin årsberättelse, sin s.k.
ämbetsberättelse. Det är en mycket tung och mycket
viktig inlaga, som enligt min bestämda mening, inom
parentes sagt, förtjänar ett mycket större offentliggö-
rande än det som utskottet självt klarar av. Den borde
läggas fram här i kammaren under samma värdiga
former som förekommer vid andra årliga procedurer
vi genomgår i kammaren. Jag skickar med en häls-
ning till riksdagsstyrelsen att se över detta.
Justitieombudsmannaämbetet, som instiftades
1809 tillsammans med konstitutionsutskottet, ska
utöva kontroll och granskning av de offentliga myn-
digheter och verk som är satta att sköta landets lagar,
förordningar och regler. Det ska se till att myndighe-
ter och ämbetsmän inte ägnar sig åt maktmissbruk
och framför allt att de behandlar sina medborgare lika
inför lagen.
En sak som har varit återkommande i de fyra JO-
berättelserna och som har gjort mig djupt bekymrad
är justitieombudsmännens årliga kritik av överför-
myndarverksamheten i flera av landets kommuner.
Jag har tagit med mig dessa årsberättelser upp i talar-
stolen, inte bara för att symboliskt visa upp dem. Jag
ska läsa upp några rader ur den senaste årsberättelsen,
som gäller fjolårets förvaltning.
På ett ställe skriver ombudsmännen:
"Vid inspektionerna har vidare noterats att be-
stämmelserna om gode mäns och förvaltares m.fl.
redovisningsskyldighet inte alltid efterlevs och att det
föreligger vissa brister i överförmyndarnas hand-
läggning och kontroll av dessa frågor. Det är inte
ovanligt att årsräkningar godkänts trots att de inte
avgetts på 'heder och samvete'."
Det är en mycket allvarlig erinran från ett av
många inspektionsbesök ute i landets kommuner. Jag
skulle kunna citera ur samtliga årsberättelser. Det
handlar där om bristande diarieföring och om bristan-
de respekt för dem som har haft möjlighet att föra
talan för dem som är föremål för godmanstillsyn. I
alla de fall där man har företagit inspektioner har man
haft någon erinran.
Det är kommunernas skyldighet att klara detta.
Det är kommunerna som har ansvaret, och de måste
enligt min uppfattning se till att denna förtroende-
mannagärning får en annan status och en annan juri-
disk inramning.
Ni i lagutskottet har, som jag ser det, fattat ett
mycket klokt beslut då ni enigt har begärt att rege-
ringen ska göra en översyn, men jag skulle vilja ge
några tips till. Jag skulle önska att ni i lagutskottet
ägnade en offentlig utfrågning åt de granskningar
som rör gode män, förvaltare och överförmyndare
eller på något annat sätt skapade publicitet kring
dessa.
Det handlar ytterst om totalt värnlösa människor,
som inte kan föra sin talan - som kanske över huvud
inte existerar å huvudets vägnar utan bara som fysiska
kroppar. Någon ska sköta dem. Den skötseln måste
vara omgärdad med hög rättssäkerhet, men det är den
inte i dag.
Det är bra att ni är ense i lagutskottet, men ni
måste ropa högre för att man på andra sidan bron ska
genomföra den utvärdering som ni så länge har efter-
sökt. Då kan ni använda justitieombudsmännens
ämbetsberättelser om inte som vapen så snarare som
verktyg för att påvisa den brist som här finns i det
offentliga systemet.
Jag anför inte några fler citat. Jag säger bara att
detta är allvarligt att man fyra år i rad har haft grava
erinringar t.o.m. mot stora kommuner. Jag ska inte
nämna någon vid namn, men några av Sveriges
största kommuner har fått erinringar i dessa berättel-
ser. Detta kan absolut inte vara acceptabelt. Det är en
skyldighet för de förtroendevalda i denna kammare
att påtala de brister som finns och att se till att det inte
blir en upprepning av dessa framöver.