Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än Per Westerberg om att det här naturligtvis är en oerhört viktig verksamhet. Det har varit en utomordentligt betydelsefull förutsättning för en ökad livskvalitet och delaktighet i samhället för många funktionshindrade.
Vi hade ett system tidigare som inte utjämnade för kostnader över huvud taget. Det var ett oacceptabelt system. I det systemet fanns det kommuner som hade kostnader motsvarande 6 000 kr per invånare, medan det å andra sidan fanns kommuner som hade kostnader som motsvarade ungefär 400 kr per invånare. Så det var nödvändigt att genomföra ett utjämningssystem. Då kan man fråga sig: Varför inte ett utjämningssystem som regeringen tar ansvar för? Eller snarare bör statsmakterna ta ansvaret för finansieringen fullt ut för de enskilda insatserna.
Det fanns en ganska hygglig uppslutning bland remissinstanserna, också från handikapporganisationerna, om betydelsen av att ha ett inomkommunalt utjämningssystem. Och varför var det så? Ja, det handlar om ett mer ideologiskt perspektiv. En kommun har nämligen befolkningsansvar för alla sina kommunmedborgare oavsett om man är funktionshindrad, har stora vårdbehov för att man är gammal och skröplig eller har särskilda behov av sociala skäl i andra avseenden. Befolkningsansvaret innefattar alla kommunmedborgare.
Det var nödvändigt att införa ett utjämningssystem, och vi gjorde det. Det förändrade inte LSS-lagstiftningen, den materiella lagstiftningen, som sådan. Det förändrade inte heller möjligheterna att teckna avtal från en kommun om placering i en annan kommun. Det är viktigt att understryka det. Möjligheterna att träffa avtal med andra kommuner eller privata utförare i en annan kommun har inte förändrats med utjämningssystemet.
Det är också en myt att säga att systemet innebär att avtalen ska sägas upp. Nej, utjämningssystemet ändrar inte på de civilrättsliga avtal som finns mellan kommunerna om placeringar när det gäller funktionshindrade. Det är klart att ett civilrättsligt avtal ska sägas upp, men det ska bara sägas upp under förutsättning att man kan erbjuda vård i den egna kommunen. Det är grundförutsättningen.
Jag är väl medveten om den problematik som Per Westerberg tar upp från Vingåker. Vi har några andra kommuner också som har samma problematik. Jag har i flera sammanhang uttalat en irritation över att vissa kommuner nu försöker, som någon har uttryckt det - jag vet inte om Per Westerberg gjorde det - dumpa funktionshindrade i andra kommuner. Avtalen gäller. Rimligen ska de kommuner som vill göra en förändring av avtalen se till att erbjuda den vård och service som de funktionshindrade behöver i den egna kommunen. Det går alltså inte att lättvindigt föra över kostnadsansvaret på andra kommuner.