Fru talman! Per Westerberg har frågat statsrådet Berit Andnor om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att uppnå en rättvis fördelning av kostnaderna för stöd och service till funktionshindrade, om statsrådet avser att vidta några åtgärder mot vissa kommuners uppsägning av avtalen med kommuner som tar emot och står för stödet och servicen till funktionshindrade samt om statsrådet avser att vidta några åtgärder så att de funktionshindrade inte drabbas av detta extremt orättvisa utjämningssystem.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Skälet till att riksdagen i november 2003 beslutade att det från och med den 1 mars 2004 ska finnas lagar för utjämning av kostnaderna mellan kommunerna för insatser som ges enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) var att uppnå en rättvis fördelning av kostnaderna för stöd och service till funktionshindrade. Den nya lagstiftningen ändrar inte på några förutsättningar när det gäller myndighetsutövningen och insatsernas utformning.
Utjämningssystemet är rättvist eftersom de kommuner som har höga kostnader och många personer som har insatser enligt LSS får bidrag och de kommuner som har låga kostnader och få personer med insatser får betala en avgift.
Utjämningssystemet för LSS tar hänsyn till olika faktorer där den schablonkostnad som finns för varje insats är en del. Övriga delar är ett personalkostnadsindex, som ska ta hänsyn till att funktionshindrade har olika omsorgsbehov, samt ett koncentrationsindex. Schablonkostnaden ska inte förväxlas med den faktiska kostnaden per person.
Utgångspunkten för LSS är vidare att den enskilde ska få stöd och service i sin hemkommun. Det kan dock uppstå situationer då enskildas behov inte kan tillgodoses i hemkommunen. Det finns då möjlighet för kommunen att enligt 17 a § LSS träffa avtal med andra kommuner eller privata utförare i en annan kommun.
Dessa avtal kan sägas upp när hemkommunen kan erbjuda insatsen på hemmaplan eller på annat sätt såvida den enskilde inte motsätter sig detta. Upphävs ett beslut om en insats enligt LSS mot den enskildes vilja kan beslutet överklagas. Till skillnad från ett ärende enligt socialtjänstlagen, som avser vård eller någon annan åtgärd till en annan kommun, kan inte ett ärende enligt LSS överflyttas. Kommuner som har privat verksamhet inom sitt geografiska område påverkas därför endast om den enskilde aktivt väljer att flytta till denna kommun genom att söka förhandsbesked.
Att den enskilde kan välja var han eller hon vill bosätta sig är en grundläggande rättighet som gäller alla personer oavsett ett eventuellt funktionshinder. Utjämningssystemet syftar till att utjämna kostnadsskillnaderna mellan kommuner och berör inte hur LSS är utformad utifrån ett individuellt perspektiv. Riksdagen har inte beslutat om några ändringar i LSS utan de förutsättningar och värderingar som vi tidigare gemensamt beslutat om ligger fast.