Fru talman! Huruvida jag har missförstått resultatet av den dom som föll i det uppmärksammade Åke Green-fallet eller inte får vi väl delvis lämna därhän. Det är inte vår sak att gå in i enskilda domar, men det konstateras att flera av oss - däribland jag - efter det har krävt att vi bör göra en utvärdering av om lagen har fått det syfte vi tänkte att den skulle få. Det skulle vara rimligt att se om det kanske inte var så att vi menade att uttalanden som att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen faktiskt skulle vara att räkna som hets.
Fru talman! Den här typen av debatt leder ofta till olika former av stickspår och intressanta diskussioner, och det ligger väl en rimlighet i det. Vi förde precis nyss en diskussion om vem som hade fällt ett särskilt uttalande. Delvis är väl det här också ett stickspår, även om det är en intressant diskussion. Det understryker Ingvar Svensson när han markerar att man inte ska uttrycka sig alltför svepande.
Det jag försökte säga i mitt huvudanförande var att jag tror att i en tid när vi kanske snarare karikerar varandra än pratar med varandra så finns det en vikt av att vi understryker dialogens värde. Det är ju trots allt dialogen och mötet mellan människor och chansen att få bryta sina åsikter i en öppen och fri debatt som är yttrandefrihetens viktigaste värde. Det är inte att man kan kränka andra människor.
Vi kan också se i spåren av den debatt som har förts och de bilder som har publicerats i Danmark och på andra ställen att hatbrott riktade mot just muslimer har ökat i vår del av världen. De har funnits i en ökande grad i Danmark och också i Sverige. Där finns ett arbete som vi måste göra med att begränsa hetsen samtidigt som vi behandlar yttrandefriheten.