Fru talman! Det stämmer, och det står också i betänkandet, att den närmare innebörden av meddelarfriheten i kommunala bolag har utretts och att en proposition är aviserad. Det är alldeles utmärkt, och jag tror mig också veta att det är en alldeles utmärkt proposition som kommer att läggas på kammarens bord inom kort. Men det är ett väldigt litet steg, måste man säga.
Under de gångna fyra åren har vi haft ingående diskussioner i olika sammanhang, bland annat mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen, i de här frågorna. Det har funnits ett betydande motstånd mot att gå längre på det här området, och det beklagar jag.
Jag har försökt att få lite klarhet i vari detta motstånd egentligen består. Man hänvisar till mer lagtekniska eller principiella svårigheter. Sådant brukar inte avskräcka tjänstemännen på Justitiedepartementet, så jag har svårt att tro att det är huvudskälet. Det som kryper fram är i stället att det finns ett kompakt motstånd från dem som skulle förlora på en utvidgning av yttrandefriheten i detta avseende, nämligen det privata näringslivet. Frågan är ju: Är vi beredda att, i någon liten mån, utmana dessa intressen?
Jag tycker att vi måste göra det. Jag frågar Yoomi Renström, liksom jag har frågat Kerstin Lundgren: Vari ligger det rimliga i att man för en verksamhet som överförs i privat regi, upphandlas på entreprenad men har samma anställda, samma verksamhet och samma finansiering, försvagar yttrandefriheten? Är det rimligt att det ska vara på det sättet?