Fru talman! Man ska alltid undvika att vara för svepande. Det är en lärdom jag kommer att ha med mig från det här huset och från den här debatten.
Låt oss konstatera att det här är en intressant diskussion. Den som talar om att det finns en absolut yttrandefrihet kommer ju genast att bli emotsagd. Det finns inte ett land som har en absolut yttrandefrihet, utan alla utvecklade demokratier har vissa gränser för yttrandefriheten. Man får inte direkt kränka eller förtala någon. Man får - och det är en dyrköpt erfarenhet från de krig som vår världsdel har genomlevt - inte heller hetsa mot enskilda grupper. Man kopplar samman hetsen med de brott som de grupperna har utsatts för.
Nu förs i samhället en diskussion om resultatet av den lagändring som några av oss gemensamt gjorde i början av mandatperioden, nämligen att homosexuella och bisexuella inkluderas i hetslagstiftningen. Det har visat sig att den lagen inte gäller för den som framför vissa hetsande inlägg i ett kyrkorum till exempel.
Samtidigt förs i samhället en diskussion om ytterligare en inskränkning i yttrandefriheten, nämligen att man ska ha en trosfridsparagraf. Även om jag inte ska gå in på om det är samma personer som säger de här sakerna, precis som Ingvar Svensson säger, så finns det en risk att vi hamnar i den något inkonsekventa situationen att man får hetsa i kyrkorummet, men man får inte tala illa om det som görs i kyrkorummet. Det skulle ju bli en ganska märklig situation.