Fru talman! Ingvar Svensson knyckte min besserwisserkommentar om Voltaire. Det lär ha varit en av hans sentida biografer som beskrivit hans uppfattning på nämnda sätt. Om det var korrekt vet jag inte.
Jag hade, precis som Helena Bargholtz, tänkt börja i Danmark men inte i den så kallade Muhammedsaken, alltså de karikatyrer som sedan har lett till en omfattande debatt och till protester runtom i världen, utan i en annan händelse. Men innan jag går in på den kan jag gärna säga att jag principiellt naturligtvis delar Helena Bargholtz uppfattning vad gäller både yttrandefriheten och karakteriseringen av de här karikatyrerna som kränkande för många människor. Det finns mycket att säga om det, men jag ska avstå från den debatten och i stället peka på en händelse för tre dagar sedan i Danmark.
Dansk polis grep fyra ledande medlemmar av ett av Folketingets partier, Enhedslisten. Ytterligare tre skulle gripas; jag vet inte om det har skett. De här personerna påstods ha begått ett brott bestående i att de låtit trycka upp T-shirtar med logotyper för dels den palestinska organisationen PFLP, dels Farc från Colombia. En del av intäkterna från tröjorna skulle gå till legal verksamhet som de här organisationerna håller på med.
PFLP och Farc står på EU:s så kallade terroristlista, och på den grunden kommer - såvitt jag förstår - dessa personer i Danmark att åtalas. Det ligger ett slags ironi i att det etablissemang i Danmark som så principiellt har försvarat yttrandefriheten och tryckfriheten i det landet samtidigt använder våldsmakt för att inskränka samma yttrandefrihet - det är skillnad på yttrande och yttrande.
Jag ska helt kort säga några ord om reservation nr 1, som jag härmed yrkar bifall till. Reservationen handlar om nödvändigheten, behovet, av en utvidgning av yttrandefriheten, av att den ska gälla fullt ut - inte bara inom den politiska sfären och i den offentliga sektorn utan också i resten av arbetslivet.
De skäl som vi har för yttrandefriheten och för att bygga upp yttrandefrihetens skydd på det sätt som vi gör med offentlighetsprincip, med meddelarfrihet, med censurförbud och så vidare gör sig, menar jag, lika gällande på det privata området och i det privata näringslivet. Skillnaden är naturligtvis att det i den delen av samhället finns mycket starka krafter som inte har intresse av att yttrandefriheten utvidgas på detta sätt.
I det så kallade 121-punktsprogram som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen har kommit överens om för den här mandatperioden finns det en punkt som handlar just om att stärka och utvidga yttrandefriheten i näringslivet. Ett litet litet sådant steg kommer snart, nämligen meddelarskydd i kommunala bolag. Vi menar att detta är helt otillräckligt. Därav följer nämnda reservation som utan att innehålla skarpa förslag i det här läget förordar en utredning. Reservanterna vill peka på de problem som finns när kommuner och landsting lägger ut tidigare offentlig verksamhet på entreprenad varvid helt plötsligt yttrandefrihetens skydd försvagas - alltså samma personer, samma verksamhet och samma finansiering, men helt plötsligt gäller inte yttrandefriheten fullt ut. Detta är inte rimligt, utan detta behöver ses över och lagstiftningen stärkas.
Vi menar att det även i näringslivet och i arbetslivet som helhet behövs en förstärkning av yttrandefriheten och möjligheten att till medier påtala missförhållanden utan att riskera trakasserier. Vi menar att detta är nödvändigt. Därför vidhåller vi vår position i detta avseende och yrkar bifall till reservation nr 1.
Vi har även reservationerna nr 2, 3 och 6. Givetvis står jag bakom även dessa, men för tids vinnande kommer jag inte nu att yrka bifall till dem.