Fru talman! Man kan naturligtvis resonera som Mats Einarsson gör, att på alla områden där den offentliga sektorn är med och finansierar ska vi ha meddelarskydd och full offentlighet. Den offentliga sektorn finansierar en hel del med bidrag till enskilda personer. Vem vet om det kommer krav på offentlighet där? Den offentliga sektorn handlar mycket med den privata sektorn och finansierar naturligtvis en hel del verksamheter på det sättet, oavsett om det är vägbyggen eller annat. Man kan i nästa skede hävda att vi ska ha insyn också där och att reglerna ska gälla även där.
I den mån som man från offentlig verksamhet avknoppar eller lägger ut till privata aktörer att sköta uppdrag åt den offentliga sektorn är det ett val man har gjort. Då har man överlämnat till den privata sektorn att driva till exempel friskolor eller andra verksamheter. Det är en del som inte är offentlig verksamhet.
Jag tycker att man måste vara tydlig med rågången däremellan. Inom offentlig verksamhet ska meddelarskyddet gälla, men privata aktörer har ett ansvar gentemot sina ägare. Där har vi en lagstiftning som i andra sammanhang är tydlig. Låt oss då hålla oss vid den och inte skapa den här typen av mellanformer.
Men jag kan förstå Mats Einarsson. Det är ett sätt att försöka knapra sig in i ett nytt system. Jag tycker att det vore bättre om vi blev bättre också inom den offentliga sektorn och jobbade mer med att försöka göra den mer öppen och tydlig. Här finns det rätt mycket att göra, inte minst hör vi att det tystnar ute i den verksamheten också.