Herr talman! Vi behandlar i dag ett betänkande med titeln
Livsmedelskontroll
. Mina kolleger i alliansen samt vänsterblocket har redan lyft fram ett antal vinklingar på ämnet, så risken finns att det blir en del upprepningar. Men upprepning är ju kunskapens moder eller, som någon sagt, tristessens fader, så lyssnarna får väl välja hur man vill se detta.
För mig som kristdemokrat är det viktigt att se att vi som konsumenter har möjligheter att ställa krav på kvaliteten på den mat vi äter och för den delen också på de kläder som vi bär. Också det är väldigt viktigt för hur vi som människor mår.
Det ligger mycket makt i att vara konsument och ännu mer makt om vi blir aktiva konsumenter. I dag har vi stora möjligheter. Många aktörer, inte minst medierna, förser oss med information.
Herr talman! Jag kan ibland bli orolig för att vi i informationsfloden inte ser skogen för alla träd. Det ropas efter lagstadgad märkning för det, det, det och .
Vad är vår tilltro till att vi själva har förmåga att göra val och till att producenterna vill leverera en vara som är säker och som är av god kvalitet?
De senaste dagarna har vi återigen fått ett exempel på att det även i Sverige finns saker som kan göras mycket bättre. Ofta är det medierna och trycket från oss som konsumenter, inte nya lagar, som skapar förändring. I detta fall fanns, som flera talare redan har hänvisat till, regelverken och lagarna. Men de följdes inte. När det uppmärksammas blir det förändring mycket fortare än denna kammare hinner med.
I EU-kommissionens förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna som kom 2008 finns det ett antal intressanta punkter. Jag ska drista mig till att återge några. Först gäller det livsmedelsinformation:
"Livsmedelsinformation som enligt lagstiftningen är obligatorisk ska särskilt gälla information som faller inom följande kategorier." Sedan följer ett antal punkter som bland annat handlar om livsmedlets identitet, om skydd av konsumentens hälsa och om anvisning av säker användning av ett livsmedel.
Sedan står det så här:
"När behovet av obligatorisk livsmedelsinformation övervägs, ska det tas hänsyn till ett utbrett behov hos flertalet konsumenter av vissa uppgifter som de anser vara mycket viktiga, eller allmänt erkända fördelar för konsumenterna, så att de kan göra välgrundade val."
Ja, just det: väl grundade val. Det finns regelverk, och de som nu finns skapar en möjlighet för konsumenterna, för oss alla, att trycka på för att få säkra livsmedel. Regelverken finns alltså där. Det är vi som konsumenter som har att göra val.
I betänkandet berörs också detta med klimatsmart, att en produkt ska vara så klimatsmart som möjligt. Till det Claes Västerteg sade skulle jag vilja foga: Ja, från jord till bord och återigen - hela kretsloppet runt.
Det är nu som bland annat Miljöstyrningsrådet är med i arbetet med att ta fram en Isostandard för klimatmärkning. Det är mycket spännande att följa det arbetet. På det hela taget har Sverige en mycket aktiv roll i detta arbete. Under innevarande år cirkulerar ett dokument där Iso redogör för det tänkta upplägget och syftet med standarden. När standarden är färdig kan den användas av företag som väljer att certifiera sina produkter. Parallellt med det kan vi konsumenter välja och nyttja de varor och tjänster som vi vill ha och ställa krav på att de ska vara CO2-certifierade, eller snarare: Vi vill se hur stora avtryck de sätter eller hur små avtryck de ger. Företagen kommer att kunna marknadsföra sig som de som gör "små avtryck" i tillvaron. Tidigare har vi ju annars alltid talat om viljan att göra stora avtryck. Framöver får vi nog reklam som säger precis tvärtom.
Herr talman! Som utskottet påpekar är det också viktigt att involvera utvecklingsländerna i arbetet med klimatmärkning. De kommer att kunna få fördelar av det i sitt arbete för att avsätta produkter på marknaden, bland annat inom EU.
I betänkandet behandlas även livsmedelshanteringen. Tänk så mycket enklare det är i dag än det var i går! Ja, så är det på flera sätt om vi ser det i ett historiskt perspektiv. Vi har tillgång till rinnande vatten för att använda det vid tillagning av livsmedel. Dessutom är vattnet rent. Vi har kylar och frysar som förvaringsutrymmen, och vi slipper isdösar och saltkar. Ändå har vi inte allt under kontroll.
Det förslag om obligatoriskt körkort för livsmedelshygien som Vänsterpartiet i sin reservation skriver om - enkelt att säga men svårare att göra - kan i detta sammanhang kännas en aning överdrivet. Dock har regeringen redan tagit frågan på stort allvar, precis som ett antal talare redan har berört, och bett Livsmedelsverket ta fram ett förslag om ett frivilligt hygienkörkort som ska innehålla grundläggande kunskaper i ämnet och hur kurser ska utformas för att förmedla kunskapen.
Detta ser vi kristdemokrater som en bra väg att gå. Företagen kan använda sig av detta också i sin marknadsföring, och personalen blir mer kompetent när det gäller att utföra sitt arbete. Allting får en kvalitetsstämpel. Detta är positivt.
Det är i det här sammanhanget viktigt att påpeka att Livsmedelsverket också arbetar parallellt med att höja kompetensen hos inspektörerna. Det får inte vara som hos den ostproducent som jag träffade för ett halvår sedan som sade: Jag var tvungen att undervisa honom när han kom.
När inspektören kom till ysteriet och sade: Du måste desinficera här, tittade hon på honom och sade: Hur ska min blåmögelost då komma till? Det är skillnad på bakterier och bakterier. Tyvärr är det här en historia ur verkligheten. Det finns kunskapsbrister på många sätt och på många håll.
Herr talman! Med kylen och frysen försvann också mycket kunskap som vi i dag återerövrar med utbildnings- och certifieringssystem. Så är det nog. Vi behöver mer grundläggande kunskap. Anita Brodén var inne på det i slutet av sitt anförande. Jag gläder mig åt vad ministrarna kom fram till i går.
Jag skulle också vilja uttrycka att det är oerhört viktigt att den undervisning som bedrivs i skolorna än mer riktar in sig på hur man tar vara på råvaror och lagar mat från grunden.
Det gäller att eleverna får lära sig att odla basgrönsaker, till exempel potatis, och får veta hur man på ett sunt sätt tar reda på dagens rester till morgondagens lunch. Det är sådant som tidigare generationer tog för självklart.
Vi behöver alla lära oss att vara rädda om råvaror och nyttja dem på ett säkert sätt. Det må gälla köttfärsen, rågbullen eller vårt dricksvatten. Gör vi det och gör aktiva val som konsumenter kan Sverige bli Europas matland nummer ett, något som vi alla strävar efter.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.