Herr talman! Uppmärksamheten och intresset för livsmedelsfrågor ökar runt om i vårt samhälle. Det tycker jag är bra. Det är mycket positivt.
Vi har alla rätt till en sund och varierad kost av god kvalitet. Vi konsumenter har också rätt att känna oss trygga med det som vi stoppar i oss. Ur det perspektivet är det också centralt att varje del i livsmedelskedjan är säker. Det gäller hela kedjan i livsmedelsproduktionen, från jord till bord.
Bra livsmedel är inte bara säkra livsmedel. Det handlar också om att vi konsumenter ska få tillräcklig information för att kunna göra ett medvetet val när vi står vid kyldisken i butiken eller är på restaurang eller till och med för att barnen ska kunna välja mat i skolan i de fall det finns möjlighet till det. Då måste vi utveckla verktyg för det.
Det finns en skiljelinje även om alla sju partierna i kammaren är rätt överens om hur det här ska fungera. Det finns en skiljelinje när det gäller vilken väg som är den mest effektiva och vilken som är den mest framgångsrika.
Jag tror att den frivilliga märkningen är den mest framgångsrika. Det är den som kommer att ge störst effekt eftersom vi då får med oss branscherna.
Herr talman! I Sverige finns det över 50 000 livsmedelsanläggningar alltifrån korvkiosker till industrier. Ansvaret för att kontrollera anläggningarna delas mellan länsstyrelsen, Livsmedelsverket och kommunerna. Jag vill framhålla att det stora flertalet av dessa företag och verksamheter har god koll på sin verksamhet. De ser till att hela kedjan fungerar.
Det finns alltid ett fåtal enskilda som inte sköter sig. Tina Ehn tog upp det senaste larmet som kom. Det gällde ett fall där man skållade grisar levande. Det är förkastligt. Jag tror inte att någon kan känna sig trygg med den produkten. Det är bra när de här larmen kommer och när det uppmärksammas. Det är då också viktigt att de som är ansvariga för situationen ställs till svars. När de här signalerna kommer visar det att vi har en livsmedelskontroll som fungerar.
När vi funderar över livsmedelskontroller är det lätt att vi hamnar i en diskussion om vilken nivå som ska ha hand om det. Är det den statliga eller är det den kommunala? Låt oss inte fastna i att det är nivån som är avgörande. Vi ska se till att vi garanterar en bra livsmedelskontroll och att det finns en hög kompetens hos dem som utför kontrollen. Det är det viktiga.
Det har under senare tid inletts ett arbete på Livsmedelsverket med att ännu mer förstärka kompetensen hos dem som utför kontrollen.
Jag tror att vi börjar se att vi är på väg mot en effektiv, likvärdig och oberoende livsmedelskontroll runt om i hela landet. Vi måste hela tiden hålla ögonen på detta så att det utvecklas och blir bättre. Jag är rädd för att vi bara hamnar i en diskussion om vilken nivå som ska ha ansvar för kontrollen.
Jag ska avslutningsvis säga något om den reservation om hygienkörkortet som också Sofia Arkelsten nämnde.
Det berör lite av mitt resonemang kring om man har en frivillig väg eller om man ställer krav. Det finns också en marknadsfördel för dem som väljer att ta hygienkörkortet på frivillig väg och satsa den kompetensutvecklingen på sina medarbetare. De får en konkurrensfördel. De kan visa att de har hygienkörkortet. För den som känner sig osäker kan man påvisa att man har den kunskapen.
Jag tror att det kommer att leda till att fler blir ännu bättre på att ha koll på sina produktionskedjor. Jag är övertygad om att vi kommer att känna oss ännu tryggare som konsumenter om vi lägger krutet på att hjälpa till när branscherna utformar sina frivilliga märkningar och frivilliga körkort.