Fru talman! Det är bättre att få veta än att oroas över det man inte vet. Det är väl så man kan sammanfatta dagens beslutsärende. Tingsrättsorganisationen har varit föremål för förändringar och utredningar en längre tid. Så långt kan vi väl hålla med oppositionen. Det har skapat oro i organisationen, och det har försvårat rekryteringar till de tjänster som har blivit lediga.
Centerpartiet har länge varit motståndare till den centraliseringspolitik som den tidigare regeringen förde. Domstolsverket kom med förslag efter förslag på nedläggningar i län efter län. Thomas Bodström nickade. Ni får ursäkta att också jag kommer att rikta en del kritik mot Thomas Bodström, men jag hade förväntat mig att han skulle vara här och ha möjlighet att replikera om han kände sig träffad. Nu är han inte här. Men det är som sagt oundvikligt att tala om honom eftersom han var vår tidigare justitieminister.
Det hände mycket på den tiden. Det var först när valet 2006 närmade sig som nedläggningsförslagen hejdades. De enda områden som då lyckades undslippa denna reformeringsiver var till största delen Norrland, Skaraborg, Södermanland och delvis Örebro.
Fru talman! Trots att regeringens förslag nu innebär att tingsrätterna i Katrineholm, Lidköping, Mariestad och Karlskoga läggs ned har vi valt att instämma i det. Vi anser att förslaget är klokt. Det innehåller avvägningar där man har tagit hänsyn till antalet brottmål och behovet av ett visst antal domare för att kunna bistå med kompetens inom olika ämnesområden. Man har också medvetet gjort undantag från dessa krav i Norrlandslänen med hänsyn till de stora avstånd som finns där.
Oppositionen med Thomas Bodström i spetsen argumenterar nu för att alla resterande tingsrätter, kansliorter och tingställen ska vara kvar. Samme Thomas Bodström lyckades under sina sex år som justitieminister lägga ned hälften av landets tingsrätter. Och inte nog med det - i september 2005 gav också den dåvarande justitieministern Thomas Bodström i den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett uppdrag till Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården att gemensamt lämna förslag på en förbättrad samordning av rättsväsendets myndigheter i Norrland.
När den så kallade Norrlandsutredningen presenterades i februari 2007 föreslogs att endast fem av de tio tingsrätterna i Norrland skulle finnas kvar. Detta förslag har naturligtvis också spätt på oron. Därför är jag riktigt glad över att den nuvarande justitieministern Beatrice Ask i den nuvarande alliansregeringen har gjort en helt annan bedömning än det utredarna kom fram till och föreslår att samtliga elva tingsrätter i Norrland ska vara kvar.
Genom att låta departementspersonal resa runt i Norrland och rent konkret pröva möjligheterna att transportera sig till de olika tingsrätterna har man fått bekräftat det alla norrlänningar redan vet. Men jag beundrar dem för att de gjorde denna insats för att ta reda på att det är långt mellan befintliga tingsrätter redan i dag och att man bör vara försiktig med att göra avstånden ännu längre. Om den utredning som Thomas Bodström beställde hade hörsammats och sex av de elva tingsrätterna i Norrland hade tagits bort skulle avståndet ha ökat från kanske runt 25 mil till det dubbla - uppåt 50 mil för en enkel resa. Det skulle ingalunda stärka rättstryggheten i Norrland.
Okej, jag får erkänna att jag var kritisk mot nedläggningen av Ljungby tingsrätt i mitt eget hemlän. Det är självklart att man är lokalpatriot när något som berör en och finns i ens närhet rycks bort. Men jag tror ändå inte att det finns någon möjlighet att backa bandet, och jag tycker att vi i dag presenterar många bra skäl för den förändring som är föreslagen.
Det känns inte trovärdigt att som tidigare ansvarig minister stå i spetsen för en motion med innebörden att tingsrättsorganisationen som den ser ut i dag inte bör förändras. Precis så långt som Thomas Bodström hann med att reformera tingsrätterna innan valrörelsen kom in i ett känsligt skede var det tydligen helt lagom. Och var den tillsatta Norrlandsutredningen endast till för att öka spänningen och oron på arbetsplatserna? Eller vad fanns det för skäl att tillsätta den?
Den avvägning som presenteras i dag har fler sakliga argument än den tidigare s-regeringen hade när det gällde samordning av tingsrätterna. Det nuvarande förslaget innebär, som rubriken helt riktigt talar om, en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation med en helhetssyn för hela landet. När detta beslut är fattat vet alla vad som gäller ett bra tag framöver. Det finns ingen luddig beslutsgång där det plockas bort en till och en till. Ett definitivt besked ger, även om det inte känns bekvämt för alla, trots allt arbetsro för dem som blir kvar.
Nu vet vi också vilka lokaler som behöver ses över, och man kan lägga upp en investeringsplan för dessa. Kraven på säkerhet har blivit större sedan avvecklingarna påbörjades på 70-talet och sedan också efter beslutet 2003. Nu krävs det skilda ingångar till rättssalarna för vittnen och brottsoffer för att de ska kunna känna sig trygga i sina roller i rätten utan att riskera att konfronteras med förövaren eller hans anhängare på vägen in eller på vägen ut.
Användning av modern teknik och teknisk utrustning i brottmål har också ökat och kräver en hel del investering i de lokaler som enligt dagens beslut ska ingå i den långsiktigt hållbara tingsrättsorganisationen.
Att agera och argumentera från den ena ytterligheten till den andra i denna fråga, som Socialdemokraterna gör, skapar ingen trovärdighet. Detta är bara en i raden av frågor där den före detta justitieministern har gjort en 180-graders vändning från att ha varit i regeringsställning till att ha intagit oppositionsrollen. Har oppositionen över huvud taget vägt in investeringsbehovet för samtliga tingsrätter, samtliga kansliorter och samtliga tingsställen? Man har låtit dem gå i ovisshet under en lång tid, och därför har de stora uppdämda behov.
Med den helhet som erhålls genom regeringens nuvarande förslag kan bland annat eftersatta upprustningar vidtas. Det handlar om att utrusta lokalerna med modern teknik, bygga om lokaler för att uppnå en god säkerhet för personal, parter, vittnen och också för allmänheten. Genom det aktuella förslaget skapas en långsiktigt hållbar tingsrättsorganisation över hela landet. Förutsättningar ges också för att behålla en hög kvalitet i dömandet samtidigt som tillgängligheten för invånarna garanteras. Här har särskilda hänsyn också tagits till avstånden i Norrlandslänen. Därmed skapas arbetsro i en organisation som under lång tid har haft en mycket osäker tillvaro. Härigenom stärker vi också rättstryggheten för landets invånare i de viktigaste uppgifterna för rättsväsendet och domstolsorganisationen.
Fru talman! Jag instämmer i Helena Bouvengs och Jan Ertsborns yrkande om bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.
(Applåder)