Fru talman! Den europeiska migrationspolitiken
formas till ett system med dubbla dagordningar. Utåt,
i programtal osv., vill man gärna värna asylrätten,
men i praktiken undergrävs denna rätt till asyl med
direkt motsatta åtgärder gång på gång.
Det handlar om att slå en järnring runt oss själva i
den mer lyckligt lottade delen av världen. Medlems-
staterna i EU vill gärna hålla människor från andra
delar av världen på behörigt avstånd från Europa. Det
är djupt cyniskt.
Genom viseringsregler, transportörsansvar och
regler om olaglig inresa, som vi nu diskuterar, som
försöker man skapa dessa avstånd. Ett fåtal personer
med speciella kompetenser inom t.ex. teknik välkom-
nas dock som arbetskraft i Europa som vi inom en
inte alltför avlägsen framtid kommer att ha en bety-
dande brist på.
Trots våra ansträngningar att hålla människor
borta försöker många ta sig in i Europa i livsfarliga
båtar, trånga lastutrymmen, under bussar förbi de
alltmer hårt bevakade gränserna. Det är vanligt att vi
skyller denna grymma verklighet på flyktingsmuggla-
re. De anses vara hänsynslösa profitörer som tjänar
stora pengar på människors nöd och lidande. Vad
som ofta förbigås är att ju tätare gränserna stängs och
sluts, desto större är smugglarnas möjligheter till
ofattbara s.k. biljettpriser; ett par hundratusen per
människa är inte ovanligt.
Flyktingsmuggling till vår del av världen är hu-
vudsakligen ett resultat av den alltmer tätslutna grän-
sen runt oss. Människosmugglarnas verksamhet byg-
ger på ett behov. Deras agerande kan ibland ta sig
former som är avskyvärda och oacceptabla, men de
speglar främst den avskyvärda och oacceptabla situa-
tion som miljoner människor såsom flyktingar befin-
ner sig i. Ytterligare skärpningar i bekämpandet av
dessa flyktingsmugglare riskerar endast att leda till än
vidrigare förhållanden för dem som smugglas. Ex-
emplen är många på hur människor dött runt våra
gränser.
Det är viktigt att skilja på att rättsligt pröva män-
niskosmuggling som ett brott mot den enskilda stat
över vars gräns smugglingen sker och att rättsligt
pröva de oacceptabla former under vilka smugglingen
sker, vilket berör en enskild individ. Brotten mot den
enskilda staten sker i samförstånd med den person
som ska fly och smugglas och är därför en del av
överenskommelsen med den s.k. transportören. Brot-
ten mot den enskilde kan utgöra ett hot mot liv och
säkerhet.
Människosmuggling som innebär ett övergrepp
mot den enskildes liv och säkerhet måste självklart
beivras och straffas. Att föreslå en förstärkning av
den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälpen
till olaglig inresa, transitering och vistelse, som det
heter, anser jag dock inte vara rätt väg att gå. Försla-
get tar sikte på att skydda statens intressen och inte
den enskilda människa som transporteras över grän-
sen, även om man retoriskt försöker få det att låta
annorlunda.
Folkpartiet liberalerna värnar om den enskilde in-
dividen och dess rättigheter. Vi menar därför att en
ytterligare skärpning i bekämpandet av männi-
skosmugglingen är fel väg att gå. I stället måste vi nu
fokusera på att inom EU skapa gemensamma regler
och normer som banar vägen för en mer human flyk-
ting- och asylpolitik, dvs. fokusera på innehåll och
inte på administration. Det tycker jag är en liberal
strategi som också skulle vara grunden för en mer
medmänsklig politik i EU.
Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reser-
vation 3.