Fru talman! Jag talade i mitt inlägg i budgetde-
batten för en stund sedan om hur nedläggningen av
Utlänningsnämnden är att bryta loss en sten i Fäst-
ningsbygget Europa. Det betänkande vi nu har att ta
ställning till är den raka motsatsen. Efter att EU:s
medlemsstater steg för steg, sten för sten, byggt en
svårgenomtränglig mur runt det rika Västeuropa blir
det allt svårare, i flera fall omöjligt, för dem som flyr
sitt land att på fullt laglig väg ta sig till EU för att
söka asyl. Den som såg den utmärkta satiren i TV 4 i
går kväll som kallades Gringolotto, av Alexa Wolf,
vet vad jag menar. En hårdare lagstiftning och praxis,
Schengenavtal och transportöransvar är alla byggste-
nar i den mur som stänger människor i behov av hjälp
ute. I det perspektivet måste detta betänkande be-
traktas.
Fru talman! Inledningsvis är det värt att notera att
utskottsmajoriteten enligt vår, och flera partiers, upp-
fattning föregriper det arbete som utförs i Anhörig-
kommittén. Man förelägger riksdagen för beslut ett
betänkande som begränsar Anhörigkommitténs hand-
lingsutrymme. Vad avser majoriteten att göra om man
i kommittén senare kommer fram till att de förslag vi
i dag har att ta ställning till inte bör genomföras? Bör
den då möjligen entledigas av regeringen? Vilken
praxis är det då vi har framför oss? Är det att bara den
kommitté som kommer fram till rätt resultat ska till-
låtas?
Fru talman! Vid ministerrådets möte för rättsliga
och inrikes frågor den 29 maj 2001 nåddes en prin-
cipöverenskommelse om innehållet i ett direktiv och i
ett rambeslut som uppges ha som syfte att förstärka
kampen mot olaglig invandring och människosmugg-
ling. Utkastet till direktivet innehåller bestämmelser
om vilka förfaranden som ska vara förbjudna enligt
den nationella lagstiftningen. Utkastet till ramdirektiv
reglerar vilka straffrättsliga och andra sanktioner som
ska kunna utdömas.
Enligt vår uppfattning utgör direktivet och rambe-
slutet angrepp på centrala delar av den internationella
flyktingrätten och andra instrument för mänskliga
rättigheter. Man hänvisar till katastrofen i Dover, där
58 människor påträffades döda i en container vid
ankomsten, och det förhållandet att det finns männi-
skor och nätverk som profiterar på människohandel -
vilket ofta sker under hänsynslösa former och kostar
människoliv. Man undviker däremot att hänvisa till
de fall där tio människor har avlidit de senaste två
åren vid avvisningar från Österrike, Belgien, Tysk-
land, Frankrike och Schweiz och de rekommendatio-
ner som Europarådets kommissionär för mänskliga
rättigheter lämnat med syfte att förhindra att fler
liknande dödsfall inträffar.
Fru talman! Ett av grundproblemen är att EU-
ländernas regeringar gör en otillåten sammanbland-
ning av företeelserna människohandel och männi-
skosmuggling. Människohandel har till syfte att de
som är föremål för handeln ska exploateras i destina-
tionslandet för prostitution eller på annat sätt. Den
internationellt godtagna definitionen på trafficking,
eller människohandel, är att det gäller "en person som
på något sätt med tvång transporterats för att utsättas
för exploatering". Det är också Vänsterpartiets upp-
fattning att det är av yttersta vikt att bekämpa denna
företeelse - vi har bl.a. föreslagit inrättandet av ett
helt nytt politikområde runt just prostitution och traf-
ficking.
Människosmuggling däremot är, som jag redan
nämnt, något som EU-ländernas regeringar själva
tvingat fram genom att göra det allt svårare för flyk-
tingar att på laglig väg ta sig till EU-territorium. Mot-
svarande definition för människosmuggling är att det
gäller "en person som bett om hjälp för att illegalt ta
sig in i en stat där han/hon inte har någon rätt till
uppehållstillstånd. Överenskommelsen med smuggla-
ren gäller bara hjälpen att ta sig in i landet."
Fru talman! Det finns människosmugglare som
arbetar helt ideellt, och andra tar betalt för sitt arbete,
liksom de människor som 1943 hjälpte merparten av
de danska judarna att fly över Öresund till Sverige -
bara någon dag innan de skulle ha deporterats till de
nazistiska förintelselägren i Polen. Att nu ge stöd åt
den föreslagna EU-regleringen innebär att man legi-
timerar synen att det hade varit bättre om de danska
judarna hade dödats i förintelselägren än att båtägarna
tjänade pengar på transporterna över sundet. Det är
inte heller bara människosmuggling i vinstsyfte som
ska kriminaliseras. Även hjälp till inresa som ges av
ideella skäl - för att hjälpa en flykting som har behov
av skydd - kriminaliseras. Raoul Wallenbergs rädd-
ningsaktion för de ungerska judarna kan alltså kom-
ma att kriminaliseras på EU-nivå år 2001. Detta sker
med Sveriges regerings och dagens utskottsmajoritets
goda minne, om jag förstår det hela rätt.
När jag då läser att man i ett TT-meddelande rap-
porterar att statsminister Göran Persson i dag har
mottagit utmärkelsen Raoul Wallenberg - hjälte i vår
tid, får det betraktas som ett skämt.
Den "humanitära klausul" som medlemsstaterna
enligt direktivet får men inte är tvingade att införa ger
möjlighet att undanta från påföljd om motivet är att
ge humanitärt stöd till personen i fråga. Att utskottet
anger att Sverige kommer att kunna använda denna
utväg och beklagar att den inte är bindande för med-
lemsstaterna är visserligen utmärkt men ändå en klen
tröst. Vänsterpartiet menar att det är fullständigt oac-
ceptabelt att den humanitära klausulen är frivillig för
medlemsstaterna. Den har dessutom givits en sådan
utformning, eftersom bevisbördan för det humanitära
syftet läggs på den enskilde, att den enligt vår be-
dömning inte kommer att få någon större praktisk
betydelse.
Fru talman! Juridiska personer, som t.ex. före-
ningar och politiska partier, ska kunna straffas om en
företrädare för föreningen eller partiet gjort sig skyl-
dig till att ha givit hjälp till en olaglig inresa. Det
framstår som mer än märkligt att t.ex. ett politiskt
parti ska straffas om en företrädare för partiet av
ideella skäl hjälpt en asylsökande att komma till Sve-
rige. Förslaget öppnar för möjligheten att upplösa
partier eller organisationer som hävdar Genèvekon-
ventionen och FN:s tortyrkonventions företräde fram-
för rambeslutet. Kan detta verkligen vara utskotts-
majoritetens avsikt? Man hänvisar visserligen i be-
tänkandet till att det enligt svensk lagstiftning om
företagsbot i dag bara gäller brott som begåtts i utöv-
ningen av näringsverksamheten, och att bedömningen
är att detta motsvarar de krav som ställs i rambeslutet.
Men vi känner oss föga trygga av denna
"bedömning". Och vad är det som säger att vi inte
också i detta avseende legitimerar en rättsvidrig ord-
ning i andra EU-länder?
Det är, fru talman, i så fall en skrämmande ut-
veckling - inte bara för rättssäkerheten, utan främst
för de människor som tvingas fly från sina hemländer
och möter de kalla murarna i Fästning Europa.
Jag yrkar bifall till reservation 2.