Herr talman! I en debattartikel i Helsingborgs Dagblad för en vecka sedan skrev Carina Moberg med flera följande: "Att ha någonstans att bo är en mänsklig rättighet. - - - Hyresrätten skapar den rörlighet på bostadsmarknaden som en modern arbetsmarknad behöver. Den är dessutom en bostadsform för dem som inte vill eller har möjlighet att binda kapital i boendet och för dem som vill ha ett tryggt och stabilt boende med förutsägbara kostnader utan oro för ränteökningar eller kostsamma reparationer. Att det finns hyresrätter såväl centralt som i förorter verkar dessutom integrerande."
Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv - möjligen med undantag för oron för ränteökningar och kostsamma reparationer. Självklart drabbar de även hyresgästerna, men genom att kostnaderna läggs på hyran märks de inte lika mycket.
Ni skrev också: "Över hela Sverige har moderaterna med sina allianspartner börjat sälja allmännyttan. Tillvägagångssätten skiljer sig något men ambitionen är glasklar: Hyresrätterna ska bort."
Det finns skäl för ett klarläggande.
Hyresrätterna ska inte bort! I vilket sammanhang har någon av oss i allianspartierna uttryckt detta? Däremot anser vi inte att den nuvarande relationen mellan ägande, bostadsrätt och hyresrätt är huggen i sten. Ca 48 procent bor i egen villa, 15 procent bor i bostadsrätt och 35 procent bor i hyresrätt. Många vill äga sin bostad och kunna påverka sina boendekostnader. Med ca 45 procent hyresrätter, alltså 1,8 miljoner lägenheter, vill Socialdemokraterna förneka en massa medborgare möjligheten att påverka sitt boende. Vi i Centerpartiet och alliansen vill i stället underlätta.
Lite längre ned i artikeln stod det: "Vi socialdemokrater vill se en blandad bostadsmarknad med såväl hyresrätter och bostadsrätter som villor." Det innebär att Socialdemokraterna säger nej till ägarlägenheter, som är en oerhört intressant boendeform. Tänk att själv kunna avgöra sin kontantinsats och hur mycket man vill ha i rörlig hyra och dessutom inte bara disponera sin lägenhet utan faktiskt också äga den. En följd blir också att ensamma äldre, oftast kvinnor, får möjlighet att bo kvar trots en låg pension, vilket är betydligt svårare i dag. Detta säger s nej till.
Herr talman! Allmännyttan kommer att behövas även i framtiden. Den kan utvecklas till att vara en part när det gäller bostadsrätter, ägarlägenheter och kooperativa hyresrätter. Det gäller bara att våga tänka nytt och flexibelt och anpassa lagstiftningen till nödvändiga förändringar. Hyresmarknaden domineras i många kommuner av just allmännyttan, och en bättre balans mellan kommunens bostadsbolag och privata fastighetsägare är önskvärd. Det vässar båda parterna som hyresvärdar och gagnar också hyresgästerna.
Det måste vara möjligt att få en vettig utdelning och avkastning om man är fastighetsförvaltare eller fastighetsägare. Man ska inte behöva vänta fem-tio år innan det börjar ge resultat. Att det är en bra värdeökning långsiktigt är en annan sak. Det finns ett gammalt ordspråk som lyder "Medan gräset växer dör kon." Det gäller i högsta grad här. Vi skulle behöva många fler små fastighetsägare och förvaltare. Där ligger ett av de stora problemen för den svenska hyresmarknaden.
Detta innebär inte att jag och Centerpartiet förordar rena marknadshyror. Det finns andra vägar att gå. Det är viktigt att hyresgästerna kan känna trygghet i sina kontrakt och att hyresnivåerna inte kan springa i väg och försvåra fortsatt boende.
Herr talman! När det gäller Stockholm nöjer jag mig med att konstatera att fastighetsmarknaden i huvudstaden är sjuk, rent av helsjuk. Den kräver ett särskilt kapitel och möjligen också en särskild utredning. Varför är det omöjligt att få en bostad i Stockholm medan det inte är några problem i Bryssel som är ungefär lika stort? Vi behöver ett omvärldsperspektiv för att se och lära.
Jag hoppas och tror att kommunpolitikerna i såväl Stockholm som andra större städer har förståndet att inse fördelarna med blandat boende. Det gäller både i city och i förorterna. En mix av boendeformer ger en mix av människor. Det ökar människors förståelse för varandra och främjar därmed demokratins utveckling.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.