Herr talman! Vi i Miljöpartiet står som vanligt bakom de reservationer vi har och de reservationer vi medverkar i, men för tids vinnande väljer jag att bara yrka bifall till reservation 12.
Det är inga små förändringar som sker i vårt land sedan höstens val. Det är ibland med viss skräckfylld rysning som jag läser majoritetens formuleringar. Som motivering för att avslå förslaget om att ge rättssäkerhet för en hyresgäst som vägras hyra en lägenhet genom att införa någon form - och då naturligtvis en form som ska utredas - av överprövningsmöjligheter för den förfördelade där den kan få veta varför man inte accepteras som hyresgäst skriver majoriteten: "Tanken att en hyresvärds beslut om att inte anta en viss person som hyresgäst skulle kunna överprövas av domstol eller annan myndighet framstår som främmande för svensk rättstradition."
Man kan undra om majoriteten med det anser att hyresvärdar ska ha rätt att systematiskt välja bort barnfamiljer om man tycker att de är störande. Eller ska hyresvärden kunna använda språktester för att välja ut vilka hyresgäster man vill ha i sitt hus? Är det okej enligt majoriteten om hyresvärden bara vill hyra ut till män eller kanske bara till kvinnor? Har alla diskrimineringsgrunder helt plötsligt blivit fullt ut tillåtna att använda sig av i vårt borgerliga Sverige? Det är möjligt att jag övertolkar texten, men det står faktiskt att prövning framstår som främmande för svensk rättstradition.
För mig är en rättsstat nästan det motsatta. Det jag upplever som typiskt för en rättsstat är just att man har system för att pröva att en orättfärdig behandling av en individ inte sker.
När jag läser sådana texter som den som majoriteten har skrivit nu känner jag att det går iskalla, svartklädda, taktfasta soldater genom rummet. Skulle det alltså vara helt okej att välja bort barnfamiljer? Det är för mig en skrämmande utveckling.
Jag har full förståelse för hela det batteri av svårigheter som majoriteten radar upp i den tre sidor långa motivationstext som finns för avslaget. Det är ju möjligt att en utredningen inte skulle klara av att lösa alla de här problemen, men i mitt Sverige får inte en friskola neka ett barn en plats eller en handlare neka en kund entré till butiken utan giltigt motiv. I de flesta fall finns det säkert en kö att hänvisa till eller en föreskrift om att lokalen inte får ta emot fler besökare, men godtycke är för mig aldrig ett motiv.
Det är ju inte så att de tusentals som köar till en viss lägenhet är förfördelade. Det handlar om när den som har köat längst, den som står först i kön enligt de kriterier som fastighetsägaren har ställt upp, inte får den lägenhet som han eller hon trott sig meriterad för. Det är då man kan tala om behov av prövning. Man skulle kunna tala om dålig eller undermålig marknadsföring eller om informationsbrister, om det är så att det finns ett för de flesta köande okänt kriterium som bara vissa får vetskap om.
Ligger inte det väldigt nära en diskrimineringssituation? Är det oviktigt för majoriteten med transparenta regler? Tycker ni inte att medborgarna ska kunna förstå varför saker blir som de blir? Vill ni inte ha några spelregler över huvud taget? Så kan man faktiskt tolka en del av era texter ibland, och här är det rätt tydligt.
Det här handlar inte om en tung börda för Sveriges hyresvärdar utan om en säkerhetsventil för ett litet antal presumtiva hyresgäster. Det handlar egentligen om att kunna säkerställa att olaga diskriminering inte sker, och det är, hävdar jag, svensk rättstradition.
Ett annat utslag av Miljöpartiets syn på svensk rättssäkerhet är att vi i en motion kräver åtgärder för att svarthandel med bostäder inte ska förekomma. Vi vill ha regler som gör att fastighetsägarna får ett tydligt ansvar för att motverka svarthandel.
Flera av de reservationer som Miljöpartiet medverkat till i det här betänkandet handlar på olika sätt om kooperativ hyresrätt. Vi anser inte att det är någon självskriven lag att allmännyttan ska gynna privat spekulation när man väljer att sälja ut bostäder. Vi är inte motståndare till bostadsrätten som upplåtelseform - absolut inte - men vi anser att de som inte vill ge sig in i den formen av spekulation har samma rätt till ett bra boende. Hyresrättsinnehavarna betalar ju dessutom normalt mer för sitt boende än vad den som äger sitt boende betalar. Där kan man tala om förmögenhetsöverföring när hyresrätter privatiseras. Man kan alltså undra hur rättvist det är.
Vi menar att den kooperativa hyresrätten borde ges förtur vid en utförsäljning av allmännyttan. Det är en upplåtelseform som vi anser har många fördelar och som vi därför tror har stora möjligheter att utvecklas. Det behövs, som jag sade i debatten om det förra betänkandet också, många olika upplåtelseformer, bland annat just för att stödja mångfald och integration i bostadsområden. Om det är så att stadskärnan och andra attraktiva områden med tiden enbart kommer att bestå av bostadsrätter och kanske andra former av äganderätter, som jag vet att regeringen arbetar med, ägarlägenheter, så får vi en ändå mer segregerad bostadsmarknad, och vi får större klyftor i samhället.
Den kooperativa hyresrätten, både som ägarmodell och som hyresmodell, har fått en trög start. Kanske beror det på att många saknar kunskap om dess möjligheter. Därför borde regeringen avsätta resurser för att stödja utvecklingen av den upplåtelseformen.
Vi i Miljöpartiet strävar efter att hitta former för bostadslösningar som ger de boende ett ökat inflytande och ett ökat ansvar för sitt boende, utan att den boende för den skull ska behöva skuldsätta sig och delta i en sorts lotteri. Spekulation är inte något som vi anser att samhällets regler ska uppmuntra till. Däremot ser vi inte något fel i att många ändå väljer att belåna sig långt upp över öronen i förhoppning om att värdestegringen med åren ska göra dem riktigt rika. Det är helt okej att chansa, även i Miljöpartiets Sverige. Men det är också okej om det går åt pepparn. Vår samhällsmodell är till för alla, inte bara för dem som har tur i spel och dobbel.
Vi menar att samhället har ett ansvar för att alla ska klara av att lösa de grundläggande behoven. Därför måste samhället utveckla och stötta former på alla samhällsområden som gör att alla får plats. Det är därför vi stöder den kooperativa modellen som ett alternativ till den spekulativa modellen. Det behövs mångfald.
Vi skulle även vilja se ändringar i lagstiftningen som ger alla boende en större möjlighet och en ökad rätt att delta i samråd vid förändringar i fastighetsbeståndet. Vi menar att man ska se de boende som en resurs när man planerar förändringar och underhåll. Vi kan även tänka oss olika former av ekonomiska incitament för att tydliggöra att de boende faktiskt är en resurs om de får ett ökat medinflytande.
Vi menar att regeringen borde tillsätta en utredning som har till uppgift att ta fram åtgärder som ger de boende ett direkt, kopplat, ökat inflytande över sin boendemiljö.
För övrigt, herr talman, anser jag att regeringen snarast bör ge Banverket i uppdrag att bygga ett dubbelspår för järnvägstrafik mellan Falun och Borlänge.