Herr talman! När det gäller huset i Mölndal har jag inte sagt att de bodde kollektivt. Jag trodde bara att det var ett kollektivt ägande av huset i form av en kollektiv hyresrättsförening. Jag har ingen annan uppfattning om det.
När det gäller farhågorna kring ägarlägenheter, om att de ska hyras ut och så vidare, behöver vi inte gå så långt. Det är längre från Stockholm, men hemma på västkusten behöver man inte gå så hemskt långt för att besöka vårt grannland Norge. Där är ägarlägenheter en mycket vanlig företeelse, och jag har inte fått någon uppfattning om att det är ett problem. Ägarlägenheterna fungerar som ett bra tillskott på hyresmarknaden till exempel i Oslo. Jag tror alltså att vi ibland måste höja blicken lite grann och se att det internationellt - det är det ju nästan när det handlar om Norge - faktiskt fungerar bra. Det är inte bara våra system som fungerar. Vi är ganska unika med vår mängd hyresrätter.
Vad gäller prioriteringen av boendeformer vill jag upprepa att vi inte tycker att någon boendeform ska ha något slags politisk prioritering. Däremot vill vi skapa förutsättningar för alla boendeformer så att man kan välja. Det är det som är grundtesen. Man kanske kan tolka betänkandet som att det finns olika prioriteringsgrader. Så är det inte, utan frågan om ägarlägenheter prioriteras från den utgångspunkten att det inte ens går att välja ägarlägenheter i dagsläget.