Herr talman! Efter att ha hört vänsterkartellens företrädare i den här och föregående debatt förstår jag varför det har hänt så lite i Sverige under de tolv åren före valet 2006.
Det måste vara svårt att möta 2000-talets problem med i bästa fall 1900-talets politik. Jag vet inte om det är någonting som kännetecknar just socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister i civilutskottet, men man kan ju tro det.
Jag kanske uppfattas som naiv, men jag tror i alla fall att det är lättare att agera som politiker om man utgår från en hyfsat riktig verklighetsbeskrivning. Jag tror också att det är lättare att analysera olika samhällsproblem när man faktiskt utgår från att det är den 21 mars 2007 i dag, att det går bra för Sveriges ekonomi och att vi fortfarande, efter tolv års socialdemokratiskt maktinnehav, har ett gigantiskt, under dessa tolv år ackumulerat, utanförskapsproblem.
Antagligen är det så att ju mer pressad vänsterkartellen upplever sig vara, desto mer faller man tillbaka i gammal unken retorik och gamla förslag. Det kan möjligen vara så illa att svårigheten att anpassa sig till verkligheten blir i det närmaste förlamande. Det är egentligen inte min sak att spekulera i sådana saker, och dessutom är nog avsaknaden av politik, både före valet 2006 och nu, i första hand ett problem för socialdemokratin och vänsterkartellen.
Herr talman! Även jag ska säga något om hyresrättens ställning. Debatten har ju kommit att handla väldigt mycket om den. Hyresrätten bör även i framtiden vara en livskraftig och betydelsefull upplåtelseform om människor vill det. Det finns ingen anledning att tro att det inte skulle vara så i framtiden. Det är också viktigt att inte sätta olika upplåtelseformer mot varandra. Värderingen av vad som är bra eller dåligt måste vara upp till människor i de enskilda fallen.
Allians för Sverige har ambitionen att utveckla hyresboendet och hyresrätten. Här kan särskilt framhållas att hyresrätten har en central roll på en fungerande och flexibel arbetsmarknad. Den stora skiljelinjen mellan den nya riksdagsmajoritetens och Socialdemokraternas politik är att det inte är vi som gör någon värdering av vad som är önskvärt i det enskilda fallet. Om människor vill bo i hyreslägenheter ska de få göra det. Om människor vill bo i ägarlägenheter, när den möjligheten öppnas, ska de kunna välja det alternativet.
Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande motsatt sig boendeformen ägarlägenhet, något som finns i många andra länder. Här har man tillgripit nödargumentet att det är mer demokratiskt om människor agerar i grupp genom en bostadsrättsförening än om en familj själv bestämmer sig för att man vill köpa en specifik lägenhet. Det skulle alltså inte vara lika demokratiskt. Det begreppet urholkas väldigt lätt när man använder det på det sättet.
Man kan tro att Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets strategi har varit att måla upp värsta tänkbara scenario av vad som nu kommer att hända, med en ny och bättre bostadspolitik, kanske att vi ska börja förklara att en kraftigt överdriven och känslomässigt uppmålad bild inte stämmer i det ena och inte heller i det andra fallet. Nej, påståendena om olika konsekvenser är i första hand Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets problem med den egna verklighetsbeskrivningen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i utskottets betänkande, vilket innebär att samtliga motionsyrkanden ska avslås.