Fru talman! Jag vill kommentera
kommunikationsministerns synpunkt att det skulle
vara telelagen från den 1 juli 1993 som ställer till
alla bekymmer. Det håller jag inte med om.
Kommunikationsministern sade nästan att tillgång
till teknik inte alls medverkar till sysselsättning.
Man måste inte bibehålla en föråldrad verksamhet,
men jag kräver ändå att statens Telia AB tar fram,
eller medverkar till att, andra verksamheter som
bidrar till att sysselsättning kommer till stånd om
det måste göras förändringar ute i landet.
Vad gäller enheten i Falun finns det kompetens; det
har jag fått klart för mig. Det gäller även andra
enheter. Det finns lönsamhet på många av de
mindre enheterna. Sten-Ove Sundström sade
tidigare att övertaligheten egentligen finns på de
nya centralorterna. Där är verksamheten litet för
stor. Därför drar man in ytterkanterna och
centraliserar hela sin verksamhet. Man tycker att
det är rationellt.
Det finns ändå ett regionalpolitiskt ansvar som
även staten måste ta hänsyn till. Om staten
medverkar till att alla kompetensföretag som finns
på olika håll ute i glesbygden dras in i stället för att
se till att kompetensen är bra får det till följd att den
sysselsättning som erbjuds blir väldigt ensidig.
Arbetsmarknadsmedel och annat skall då användas
till att på något vis lösa andra
sysselsättningsproblem i stället för till den teknik
som man har haft och vill vidareutveckla ute i de
glesare områdena.
Telia AB, som är statens företag, kan medverka till
att det verkligen blir ett kommunikationsnät som
gör det möjligt att utveckla andra marknader. Vi
kan följa det som bl.a. står i tidningarna.
Telerespons har säkert också tagit del av det behov
som finns av nya tjänster med anledning av att vi
går in i ett mer öppet Europa och t.ex. behöver
olika typer av tolkkommunikationer, som jag sade
tidigare. Man kan egentligen lägga ut väldigt
mycket i dessa områden i stället för att strikt bara
säga att det skall slås igen.
Staten har ett ansvar.