Fru talman! Sedan den 1 juli 1993 har vi en ny
telelag. Det är en modern lagstiftning som bl.a.
tillförsäkrar medborgarna ett antal viktiga
teletjänster, som numera är lagfästa: Man skall ha
tillgång till taltelefoni; det är i praktiken digital
taltelefoni, vad vi kallar för AXE-systemet, som nu
byggs ut i en allt snabbare takt -- utbyggnaden går
allt fortare. Man har vidare rättighet att få bra
faxkvalitet på faxöverföring. Man har slutligen rätt
att ha grundläggande datakommunikation över det
vanliga telenätet, vilket är unikt för Sverige.
Ansvaret att förse de svenska medborgarna med
dessa tjänster åvilar Telia AB genom ett avtal
mellan Telia och svenska staten. Detta avtal löper
på tre år. I det preciseras de åtaganden som på
fackspråk brukar kallas universal service. Det
ansvaret ligger hos Telia AB. Där finns ett uttalat
samhällsansvar, men det regleras i ett avtal.
Telia arbetar på en öppen marknad. Jag minns --
även om jag inte själv var kommunikationsminister
på den tiden -- de frågor som ställdes i denna
kammare när Telia höjde priset för
nummerupplysningarna för att det skulle motsvara
kostnaderna.
Det är klart att man kan diskutera om man skall
ålägga ett tidigare affärsverk, numera ett
aktiebolag, exempelvis ett regionalpolitiskt ansvar.
Men frågan måste då ställas: Vilka abonnenter är
det då som skall betala för sådana åtgärder som inte
är motiverade av själva verksamheten? Är det
abonnenterna i glesbygd? Är det pensionärerna i
storstadsområdena, som har haft anledning att
diskutera den omläggning av taxorna som sker? Var
vill Sten-Ove Sundström och Leo Persson att
täckningen för kostnaderna skall tas ut, om de inte
är motiverade av omständigheter som ligger inom
ramen för Telias ansvarsområde?
Det grundläggande är faktiskt att den nya teknik
som gör det möjligt att decentralisera en stor del av
tjänsteproduktionen till vilken ort som helst i
Sverige gör att behovet av mänsklig arbetskraft blir
allt mindre. AXE-utbyggnaden innebär dramatiska
minskningar av antalet anställda inom telesektorn.
Det som nu diskuteras inom Telerespons AB är ju
en följd av att tekniken nu har gjort det möjligt att
automatisera nummerupplysningen. På sin egen
telefon skall man kunna knappa in namn osv. på de
personer som man vill veta telefonnummer till.
Genom talteknologi får man svar direkt av en
dator.
Frågan är om detta är en utveckling som är
acceptabel. Eller skall vi ålägga Telia att hålla fast
vid gammal teknologi som gör att kostnaderna för
nummerupplysning bara kommer att öka undan för
undan? Det är frågor som man måste svara på om
man anser att staten skall ålägga Telia AB ett
regionalpolitiskt ansvar utöver det som motiveras
av verksamheten.
Jag har fått en del uppgifter från Telia om de
förhandlingar som nu föreligger. De stämmer inte
med den turordning som Sten-Ove Sundström
nämner. Det åvilar företaget att diskutera detta.
Det förs också förhandlingar, och det är resultatet
av de förhandlingarna som så småningom blir
avgörande för hur detta kommer att genomföras.
Det finns kanske anledning för Sten-Ove
Sundström att kontrollera om hans uppgifter
verkligen är aktuella.
Fru talman! Jag säger också i mitt svar att man,
innan ett eventuellt beslut om neddragning vid de
enskilda orterna fattas, givetvis kommer att ta
hänsyn till de förutsättningar som gäller vid den
tidpunkten. Sådana förutsättningar är t.ex. det som
Sten-Ove Sundström nämnde. På någon ort,
exempelvis Gällivare eller Luleå, kan man vara
bättre på att genomföra den här typen av
tjänsteproduktion.