Fru talman! När man tittar på listan över ärenden som ska behandlas i kammaren i dag kan man tro att det förekommer en störande upprepning. När det gäller tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor finns det nämligen ytterligare ett betänkande om så kallad förenklad hantering. Och det gäller även författningsfrågorna så småningom, att man har två betänkanden. Tanken är inte att vi ska ha någon debatt omkring den förenklade hanteringen. Det är ett litet experiment från konstitutionsutskottets sida, som gäller hur man ska kunna ha en förenklad hantering vissa perioder under en mandatperiod. Jag är inte helt säker på att det är en helt lyckad uppdelning, men vi får fundera vidare på detta.
Fru talman! Jag ska beröra två områden i det här betänkandet. Det gäller då meddelarfriheten vid förundersökningar, alltså polisens förundersökningar, och vid polisingripanden. Det är en intressant frågeställning. Det är för övrigt en av riksdagens kortaste motioner som jag har skrivit i det här ärendet. Det kan kanske vara ett föredöme också för andra motionärer.
När det gäller just sekretess vid förundersökningar och ingripanden har det ju visat sig att det läcker som såll från polisens förundersökningar och även från ingripandesituationerna, och det är ett hot mot rättssäkerheten. Då kan man få motfrågan: Varför ska man skydda brottslingar i det sammanhanget? Ja, problemet är att det många gånger vid förundersökningar och ingripanden visar sig handla om oskyldiga personer och att det då är uppgifter av mycket personlig natur som lämnas ut via läckor från polishåll. Det är bekymmersamt att det är på det viset. Därför har vi velat peka på att vi behöver förstärka rättssäkerheten när det gäller meddelarfriheten.
I konstitutionsutskottet, om vi har en hemlig handling och vid utskottssammanträde åläggs tystnadsplikt, gäller inte längre meddelarfriheten för oss eller efterforskningsförbudet. Då kan vi alltså bli fällda om vi lämnar ut uppgifter. Jag tycker inte att det är något märkligt att man skulle kunna ha den typen av regelverk även vid förundersökningar, för att skydda enskilda människor, i många fall oskyldiga människor, och förstärka deras rättssäkerhet. Men det har inte varit något större intresse för detta från utskottets sida. Men jag tror alltså att det är viktigt att man tittar vidare på de här frågorna.
Det står visserligen i en proposition som kom på 70-talet att man när det gäller de här frågorna i stor utsträckning måste förlita sig på massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och ansvarskänsla. Man kan nog diskutera om det alltid finns för handen. Ibland gör det kanske det. Därför behöver man nog ta lite tuffare tag i det här sammanhanget. Jag tror inte på utskottsmajoritetens inställning att man genom utbildning och andra åtgärder ska kunna komma till rätta med detta, utan jag tror att det behövs ett straffansvar i den här situationen.
Fru talman! När det gäller närradiofrågorna, som ett par talare, i synnerhet Henrik S Järrel, var inne på tidigare, finns det ett så kallat riksförbud. Man får inte sända nätverksmaterial mer än tio timmar i månaden. Där förordar vi en större flexibilitet.
Nu säger utskottsmajoriteten att det har gjorts en analys som har överlämnats till regeringen, och den övervägs för närvarande. Det intressanta är att få veta vilken status den här analysen har, för det är inte en offentlig utredning, och det är inte en departementsskrivelse. Om jag hade fått ett klargörande på den punkten kanske jag inte hade behövt reservera mig, men jag tycker att det är en märklig typ av redovisning som man nu hänvisar till i utskottets majoritetsyttrande när det gäller de här frågorna.
Jag tror också att det finns ett intresse på brett håll att man ska kunna utöka den här timtiden när det gäller så kallade rikssändningar, men jag tycker att det har gått alldeles för långsamt. Vi har väckt den här frågan i åratal, och det har inte hänt så mycket. Men jag hoppas att man kan ge ett svar från majoritetens sida om vilken ställning den redovisning som har lämnats till regeringen har.
Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 1.