Herr talman! Först en allmän synpunkt. Den allmänna tendensen - det här har vi diskuterat tidigare - förefaller vara att vi går mot inskränkningar av meddelarfrihet, offentlighet, utvidgning av sekretess. I varje enskilt sådant fall har vi väldigt goda argument för det, men vi måste också se på helheten. Därför finns det ett generellt behov av att vara väldigt restriktiv och försiktig innan vi går in på förändringar här. Jag tycker inte att skälen är tillräckligt tunga för att göra en sådan förändring.
När det gäller det enskilda fallet är det naturligtvis många gånger väldigt lätt att säga att i det här fallet var offentliggörandet till mer skada än nytta och att det utlämnande som skedde inte låg inom det område som meddelarfriheten är till för att skydda, alltså omsorgen om den allmänna debatten och så vidare. Så går det alltid att säga i det enskilda fallet.
Frågan är om man kan utforma en lagstiftning med genombrott av meddelarskyddet i det här fallet som inte träffar sådant som det inte ska träffa. Jag är inte övertygad om att detta faktiskt är möjligt. Därav min restriktiva hållning till att här gå på Kristdemokraternas linje.