Herr talman! Självklart ska Marita Ulvskog ha lika stor rätt som alla andra att uttala sig i debatten. Det var inte det jag ville säga, utan snarare att det ligger väldigt mycket makt när just en regeringsföreträdare eller, som i det här fallet, en partisekreterare som sitter på ganska oinskränkt makt uttalar sig. Då blir det särskilt intressant att väga orden, vad han eller hon säger. I det här fallet är det Marita Ulvskog som var föremål för granskningen efter kungens uttalande i Stadshuset men också när kungen kom från Brunei, så låt det en gång för alla vara sagt att hans uttalande byggde på ett pm utfärdat i Utrikesdepartementet. Det fanns en reglering, en redogörelse, för vad som gällde för Brunei. Det var det som kungen i första hand höll sig till när han på förfrågan uttalade sig. Det tycker jag att man inte ska beslå kungen med utan i så fall Utrikesdepartementet och avsändaren. Det är alltså riktigt att jag försvarade kungen i det läget, och det gjorde jag nog på rätt god grund.
Låt oss alltså enas om att yttrandefriheten visst tillkommer alla och envar. Men det gäller, tycker jag, särskilt för ministrar och partisekreterare i det socialdemokratiska partiet att noga betänka sig - ni sitter på makten och har länge gjort det - när ni uttalar er och varför. Det kan uppfattas på ett sätt som avsändaren kanske inte alla gånger har tänkt sig. Så tror jag att det är i fallet Ulvskog, och inte bara en gång utan flera gånger.