Herr talman! Vårt betänkande i dag heter
Kulturarvsfrågor
. Kulturarv är något som varje tidsepok väljer att tolka. Varje samhälles människor bildar sig sin uppfattning om vad som är kulturarv och vad det betyder. Kulturarv har ju egentligen inte några tidsbegränsande ramar.
Kulturarv kan vara fysiska byggnader, men det är lika gärna traditioner, berättelser och kunskap. Någonstans är det som kallas kulturarv saker, händelser och material, ett arv, som vi känner igen som människor. Det är något igenkännande eller något som är en del av vår historia. Det är en bro mellan historia, nutid och framtid. Vi som sitter här i dag är med och skapar och påverkar framtidens kulturarv.
Är det här med kulturarvet viktigt? Det är ofta väldigt viktigt för oss människor att känna tillhörighet, och kulturarvet är för många människor en del av den viktigheten.
Detta är något som gäller för alla människor, även människor som flyr från sitt eget land eller människor som väljer att flytta till ett annat land. Man kan som människa vara både en del av det nya landet och en del av sitt ursprung. Man har också rätt till sin egen historia, sin egen tillhörighet och sitt kulturarv. Det är den världen som vi befinner oss i. Och genom att vara öppen med att kulturarv är lika viktigt för dig som för mig och förstå det blir världen mer intressant, mer utvecklad. Det handlar om att ge varandra okej, att få vara den man är. När vi börjar sortera varandra och exkludera varandra skapar vi motsättningar och rädsla. Det är en väg som inte jag vill gå.
När min mamma som fyraåring sattes på ett tåg för en resa från sitt hem till ett annat hem skedde det under en tid när Europa var i krig och oro, när motsättningar och kriser hade skapat hat.
Min mamma växte upp mellan två länder, mellan två hem, mellan god mat och gränsen till svält och mellan trygghet och skräck. Jag vet att hon har en fot i varje land och ett hjärta som är delat och att hon har fått extra mycket av både glädje och sorg över livet. Men hon har också genom sitt liv fått mycket mod och mycket stor förståelse för människor från olika håll, en nyfikenhet och en öppenhet. Samtidigt har hon alltid känt att rötterna också behöver skötas om.
Jag tror inte att det gynnar ett sammanhållet samhälle att stänga ute varandra genom att säga att vi gör så, eller de gör så. Jag tror på respekt för varandra, för våra olikheter och våra olika arv.
I dagens betänkande finns många olika motionsförslag. Jag har inte funnit skäl att bifalla något mer än det som handlar om att verka för den mycket omtyckta fri entré-reformen även på regionala museer. Jag kan här och nu yrka bifall till reservation 5.
Det kan tyckas lite fattigt från Miljöpartiets sida att inte ha några egna förslag just i det här betänkandet, som om vi inte brydde oss om dessa frågor. I så fall är det fel uppfattat. Det här betänkandet innehåller skilda motionsförslag som tycks passa under begreppet kulturarv och ger inte någon helhetsbild av allt som skulle kunna gå under den här rubriken.
Som exempel på det vill jag uppmärksamma en motion som jag skrev förrförra året som heter
Traditionell kunskap för en hållbar utveckling
. Det finns väldigt mycket av det materiella kulturarvets kunskapsöverföring i den.
Ett annat exempel som jag tar upp nu kanske tangerar kulturmiljö mer. Men det är ju lite gränsöverskridande när det gäller vad man vill lägga in. Vi från Miljöpartiet lägger ofta i våra budgetmotioner mer pengar än regeringen på landsbygdens miljö och struktur för att nå de miljömål som varit rådande. Miljömålsrådet kom 2008 med en samlad uppsättning av förslag för att nå de här målen i en rapport som sade att nu är det bråttom.
Men för dem som inte känner till det kan jag säga att i stället för att ta det breda, djupa och gedigna arbetet på allvar och försöka genomföra åtgärderna valde regeringen att ändra bedömningsgrunder och bromsa hela det gedigna arbetet. De 16 miljömålen har mycket med vårt kulturlandskap att göra, som i samma tag även har med den rika biologiska mångfalden att göra. Det handlar om grunder och landskapets historia.
Våra kulturarv lever med oss nu och i framtiden, och det beror förstås på hur vi hanterar dem. Ett annat område man skulle kunna nämna är skogspolitiken. Vi ser att vi i dag skövlar gammelskog och tillåter det.
Jag skulle vilja säga att kunskaper från förr går att involvera nu och kan leda oss i framtiden och att människan inte är där hennes skor står utan där hennes dröm finns, som Ivar Lo-Johansson sade.