Herr talman! Det finns mycket att säga om det Peder Wachtmeister nyss framförde. Jag skulle kunna tala i flera timmar om de ämnen och kommentarer Peder gjorde. Men jag tänkte hålla mig till motionen om kulturarvsbrott.
Peder sade inledningsvis att det finns frågor där motionärer och utskottsmajoritet är helt överens, men det finns ingen anledning att skynda på och det finns ingen anledning att bifalla motioner där det finns utredningar som väntar.
Jag förstår faktiskt inte riktigt den utgångspunkten i fallet med motionen om kulturarvsbrott. Det kan finnas en poäng i att vänta in utredningar om man känner att man inte har problembilden klar för sig eller om det kan finnas ytterligare information som kan ha avgörande betydelse för hur man kommer att ställa sig till slut. Här har ni deklarerat att ni instämmer fullständigt i problembilden. Riksantikvarieämbetet och Brottsförebyggande rådet har konstaterat att kulturarvsbrott är ett stort problem som ökar. En av de viktigaste åtgärderna att vidta för att komma till rätta med brottsligheten är att skärpa straffen och förlänga preskriptionstiden.
Huruvida det finns en utredning som väntar eller inte är oklart. Det står i betänkandet att kulturministern överväger om hon ska vidta några åtgärder eller initiera en översyn. Jag kan inte se varför man inte här och nu kan bifalla motionen, speciellt eftersom det finns en tidsaspekt i det hela. Det försvinner kontinuerligt värdefulla kulturskatter från vårt land. Att stoppa detta måste vara en prioriterad fråga, så fort som möjligt så att inte fler föremål försvinner från vårt land för all framtid. Det måste vara en prioriterad fråga.
Varför kan Peder Wachtmeister och Moderaterna inte bifalla motionen när vi är helt överens och ni redan har gjort en problembeskrivning och analys av situationen?