Herr talman! Vi börjar med formalia: Vi står bakom alla våra reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation nr 5 för att skynda på voteringstiden lite grann.
KrU9 om kulturarv är ett motionsbetänkande - samma som i fjol. Det har inte hänt något. Regeringen gör inte speciellt mycket på området, om man ska vara riktigt ärligt. Då skulle vi förmodligen ha andra saker att behandla.
Kulturarvet är, som vi alla vet, otroligt viktigt. Det är stort, det är brett och det omfattar ofantligt många olika delar. När vi diskuterar olika sakfrågor och spetsfrågor är det lätt att fokusera och nischa och vara spetsig i vår debatt. Men när vi talar kulturarv blir det inte så enkelt längre. Kulturarvet har en sådan vidd och en sådan bredd att det inte är så enkelt att vara spetsig i debatten. Och varför är det så? Jo, den påverkan vi har i, på och till vårt kulturarv kommer i stort sett från allt.
Då kan man fundera lite grann på hur argumentationen ska gå när vi ska driva en diskussion om vårt kulturarv - ett kulturarv som vi gemensamt bygger just nu för framtiden och som vi gemensamt förmodligen gläntar på locket på när det gäller det som har varit. Detta är otroligt spännande, för det omspänner så otroligt mycket.
I reservation nr 1 lyfts en fråga som jag trodde att vi alla var ganska överens om. Det handlar om fornfynden och betydelsen av att vi rapporterar in när vi hittar saker som bidrar till vårt kulturarv. Därför blir jag lite förvånad när man från Alliansen säger: Nej, det där avslår vi! Det är inte bra! Då undrar jag hur ni tänker. Det finns ärenden som har legat i sex sju år för behandling som handlar om att människor ska få ersättning för att de har hittat delar som bidrar till vårt kulturarv. Tycker ni att det är rätt? Tycker ni att det är okej? Det kan väl inte vara okej.
När man säger att man inte behöver åtgärda detta utan att det kan vara så här säger man ju samtidigt att kulturarvet inte är så viktigt. Det är alltså inte så viktigt att folk rapporterar eller lämnar in saker som de hittar och som bidrar till att vidga, bredda och skapa mer insyn i det kulturarv vi har. Varför då? Det vore ju så enkelt. Jag tror nämligen att vi är överens - det är klart att vi vill att hanteringen ska snabbas upp. Det kanske är någon av alliansföreträdarna som kommer att svara på det här så småningom.
Reservation nr 3 handlar om Nationalmuseum. Det är jättebra. Vi måste skapa och rusta det så att vi får ett Nationalmuseum som är värt namnet, eller hur? Men någonstans har det hänt något, säger en röst mig. Man är klar med etapp ett, men sedan börjar man fundera på etapp två som handlar om att man ska kunna plocka in föremål utifrån för att kunna visa på vårt Nationalmuseum. Det handlar om att man ska kunna förvara dem i lokaler som är ändamålsenliga med rätt luft och med rätt temperatur. Denna etapp funderar man nog på, men kanske får vi skjuta lite grann på den. Varför då? Ska vi rusta och bygga Nationalmuseum för framtiden måste vi göra det fullt ut. Också detta tror jag att vi är överens om - väldigt överens, dessutom.
Vi vet att kulturarvet betyder mycket. Det betyder mycket för vår identitet, och det betyder mycket för att vi ska kunna känna närhet och trygghet. Det ger en känsla av att vara en del av det hela. Det knyter ihop oss. Vi kan vara stolta över vårt kulturarv. Då måste vi göra det mer tillgängligt, och där har vi museerna och fri entré till museerna. Det är en reform som när den sattes i sjön skapade någonting som vi sällan har skådat. Vi breddade besöken och besökarnas ursprung enormt, det vill säga att vi vidgade begreppet kulturarv. Det var fler som fick ta del av det, och det var fler som fick förståelse. Det var fler som kände: Yes - det här är en del av mig!
Visst vore det bra? Det är ju det vi vill, eller hur? Vi ska kunna skapa en öppenhet så att vi känner att vi är tillsammans. Det var en bra reform. Det är synd att ni inte är med på den.
Jag sade i inledningen att kulturarvet bygger vi här och nu. Det var allvarligt menat, för om 200 eller 100 år har vi satt våra spår i det de kommer att se av vårt samhälle. Det innebär att den syn vi har på och det agerande vi har när det gäller det kulturarv som vi förvaltar i dag handlar om en öppenhet. Vi vill vidga, vi vill sprida och vi vill göra det tillgängligt. På samma sätt kommer det att vara om 100 år, fast då är vi en förmodligen en viktigare del i det.
Man kan fundera på hur tankarna och resonemangen går kring digitaliseringen. I vår tid är det mer naturligt, för nu produceras det mesta digitalt. Därvidlag är det inga bekymmer. Men det handlar om det som har varit - det som skulle behöva digitaliseras och registreras så att det blir öppet och offentligt så att fler kan ta del av det. Nu vet jag att ni kommer att säga så här: Kulturarvslyftet var svaret på den frågan!
Då kan jag bara säga så här: Jag tror att ni behöver gå hem och titta på vilket resultat Kulturarvslyftet har gett.
Jag kan skicka med det som en hemläxa.
Att bygga kulturarvet och att ta del av kulturarvet är allas vår rätt och allas vår möjlighet. Det innebär att vårt kulturarv är betydligt bredare än vad vissa påstår.
Vad är det egentligen som är svenskt kulturarv? Jo, det är allt som vi kan plocka fram, allt vi kan prata om och allt vi kan ha skrönor om. Det är svedjefinnarnas insats och vallonernas insats. Och vi kan backa ännu längre än så. Det är influenser från andra delar av världen som har spelat roll för det svenska kulturarvet. Vi ska vara stolta över det svenska kulturarvet.
Med det, herr talman, hoppas jag att Alliansen svarar på en del av de frågor jag ställt.
(Applåder)