Fru talman! Jag vill först säga något beträffande
omdömen om att mötet skulle ha varit misslyckat. Det
är det i ett avseende, nämligen vad gäller f.d.
Jugoslavien. Å andra sidan hade väl ingen väntat att
ESK plötsligt skulle klara med en konsensusregel
denna oerhört svåra konflikt. I övrigt tycker jag
intrycket bekräftades att ESK har en väldigt viktig
uppgift att fylla. Principbeslutet om fredsbevarande
styrka till Nagorno-Karabach är ett uttryck för detta
och kan kanske komma att innebära ett genombrott.
En annan beslutsordning är naturligtvis en
komplicerad fråga och kommer att ta tid att ändra. Jag
upplevde inte att det i Budapest fanns något allmänt
stöd för en sådan idé, men vi måste naturligtvis se
över beslutsordningen om vi vill att ESK skall kunna
bli vad vi från svensk sida önskar att det skall bli.
Under båda dessa möten fördes diskussioner om
Turkiet och de mänskliga rättigheterna. Inte minst i
Essen mötte jag mycket starka reaktioner mot att
parlamentsledamöter har suttit fängslade och som i
första instans fick långa fängelsedomar. Min allmänna
bedömning är att det går att få en stark uppslutning
bakom reaktioner på den punkten.