Fru talman! Som statsministern redan varit inne på
består ju en del av EU-samarbetet av umgänge och att
försöka finna lösningar tillsammans med länder och
politiker som man annars kanske inte omfattas av
ideologiskt och politiskt.
Min fråga gäller något som diskuterades mycket
under debatten inför folkomröstningen, nämligen
Sveriges förhållande till den italienska regeringen, där
det ingår ett nyfascistiskt parti. Nu har statsministern
en personlig erfarenhet efter mötet i Essen. Jag skulle
vilja höra vilken den svenska hållningen är. Har vi
någon särskild hållning i EU-samarbetet vid umgänget
med nyfascister t.ex.?